…avslutade denna lördag i augusti som bjöd på 33 plusgrader och 75% luftfuktighet. Jag hade satt mig utomhus med stickningen i hopp om att vädret skulle ha svalnat till kvällen, men icke. En liten stund satte jag ute och beundrade den vackra solnedgången och fick en del stickat, men sedan var det ara att komma in i det mycket torrare hemmet igen och luftkonditioneringen.

Här visar Lillasyster sockan som jag fick klar åt henne under veckans resa då vi flyttade Sonen. Jag blev mer än nöjd med hur bra den passade och Lillasyster hade själv valt ut garn och färg. Nu jobbar jag på den andra sockan och hoppas få den klar ännu denna lördagskväll… I denna värme är det ingen risk att Lillasyster behöver stickade sockor precis!

Resan till delstaten North Dakota då?,kanske ni undrar. Jotack, den gick riktigt bra. Sonen packade och stod i och han hade två bilar fyllda redan vid tolvslaget på onsdagen. Vi kom inte iväg dessvärre förrän på seneftermiddagen till följd av viktigt jobbmöte för Maken.

Färden var runt 500 km, en väg, så det var ganska självklart att vi då valde Makens Tesla istället för min gamla trotjänare. Den har visserligen mera bagageutrymme än Teslan ( som inte alls har dåligt med utrymme den heller faktiskt…), men eftersom Sonen körde sin egen bil, rymdes allt han ville ha med. Till och med hans skrivbordsstol som fick utrymme i baksätet på Teslan.

Kör man 500 km i hårda motvindar går det mycket energi och det blev att stanna och ladda två ggr under resans gång. Dock inga galet långa stunder, 15-20 minuter vardera och det passade det alldeles ypperligt med en bit mat under den ena pausen och toalettbesök under den andra.

Bilden ovan visar vår andra paus i staden Fargo i delstaten North Dakota.

Framme vid hotellet anlände vi vid just före 23 och Sonen med Flickvän hade anlänt en timme före oss eftersom de också åkte en timme före vi gjorde. Vi var rätt trötta hela bunten, så det blev att krypa direkt i säng.

På torsdagen blev det således dags att flytta in. Denna byggnad är en del av flera likadan som är ämnade för studerande och här skall Sonen och två rumskamrater bo det inkommande skolåret. En delad trea med egna rum och badrum och sedan gemensamma utrymmen såsom kök och vardagsrum. Tvätt och torkmöjligheter finns i lägenheten utan extra kostnad, vilket naturligtvis är en extra lyx. Lägenheterna är sparsamt möblerade men underlättar naturligtvis för de studerande som inte behöver släpa med sig möbler, såsom sängar, skrivbord, köksbord, soffa osv.

Det gemensamma vardagsrummet och köket syns här på bilden. Som ni ser, sparsamt, men ändå, möblerat.

En nöjd Son efter att vi började ha det mesta på plats.

Igår på fredagen var det så dags att vända kosan söderut och lämna Sonen i sitt nya krypin. Redan inkommande måndag börjar föreläsningarna och år 2 som pilotstuderande tar vid. Sonen var mycket nöjd över att vara tillbaka, vilket naturligtvis var roligt för både Maken och mig att vittna.

Vi hann också en sväng till bokaffären som sålde skolans maskotar, tröjor mm, mm i dess färger, vitt, grönt och rosa. Både jag och Maken hade tänkt oss varsin tröja, men tyvärr hittade vi inte våra storlekar. Det blir nog att beställa via nätet istället.

När vi styrde kosan hemåt på fredagsförmiddagen hade vindarna tyvärr inte mojnat det minsta och det blåste om möjligt ännu hårdare, varpå vi åter hamnade att stanna och ladda två ggr.

Sitter man inne i bilen medan laddningen pågår passar det alldeles utmärkt med lite Kalle Anka medan man intar en smörgås. Åter tog laddningen inte särskilt länge och efter att smörgåsarna var uppätna och kortfilmen slut, var det åter bara att tuta och köra.

Borta bra, men hemma bäst, även om det åter känns väldigt tomt med endast Lillasyster hemma. Hon kom inte med på resan utan stannade hemma och skötte om hundarna. Innan vi åkte hade hon och jag varit och handlat garn åt henne för ett nytt projekt i virkning och det projektet blev klart denna heta lördagseftermiddag.

Är den lilla björnen inte bedårande, så säg?