… menade den unga flickan och syftade på vår Boston Terrier hund Fiona när vi hämtade henne direkt efter landningen på söndag eftermiddag. Trots sin ängsliga läggning hade hon klarat pensionatlivet under en vecka rätt bra ändå. Gått försiktigt runt de andra hundarna och mot slutet av veckan även låtit en eller annan hund nosa på henne. Var aldrig aggressiv men var aldrig framfusig och ville bli klappad heller.Nosade lite försiktigt ibland på ngn av skötarna, men annars höll hon sig på sin kant. Ingen överraskning där inte. Lugnande piller utskrivna på recept av veterinären som jag hade packat med åt henne hade getts några ggr.

Hemresan från Hawaii var, som väntat lång, men gick helt planenligt. Eftersom vi måste ur lägenheten redan kl.10 på lördagsförmiddagen, och planet som skulle ta oss till fastlandet åter, lyfte inte förrän kl.23, blev det poolhäng under hela dagen. Eftersom flygplanen som åker tillbaka den amerikanska västkusten oftast flyger över natten och lyfter sent på kvällen, är det brukligt att hotellgästerna spenderar dagen vid simbassängen eller runt hotell ägorna. Vi var alltså inget undantag.

Den planerade dagen vid simbassängen började inne i lobbyn, men regnet varar inte länge på denna tropiska ö, och det regnar dagligen och ofta. Fem till tio minuter i gången och mjuka, sköna droppar som ofta producerar en regnbåge eftersom solen ofta skiner på samma gång. Lördagens väder var inget undantag, men det regnade däremot mera än vanligt och det blev att sätta undan böckerna vi båda satt och läste för att undvika att de skulle bli genomblöta.

Vid 17 tiden gjorde vi oss klara att åka och äta en matbit innan vi fortsatte till flygplatsen i den lilla staden Lihue på ön Kauai. De två resväskorna hade stuvats, efter att vi hade checkat ut ur lägenheten på förmiddagen, in i bakluckan på hyrbilen. Med till simbassängen hade vi det vi behövde för dagen som ombyte, solkräm, necessär med det som behövdes för dusch, tjockare kläder för resan tillbaka till hösten i Minnesota etc. Det krävde alltså en viss planering, men detta var inte första gången vi gjort detta.

Trots regnet som kom och gick, blev det en skön dag vid simbassängen.

Innan vi styrde kosan mot flygfältet stannade vi till vid en restaurang och åt en lättare middag eftersom vi också skulle få middag på flyget. Däremot inte förrän midnatt någongång så varsin sallad fick utgöra middag under den mera normala middagstiden.

Flyget lyfte exakt på utsatt tid och både Maken och jag lyckades sova en hel del av resan till fastlandet som tog oss till Seattles enorma flygfält i delstaten Washington. Där landade vi lokal tid kl.06.45 och hade då den långa flygningen bakom oss. Två timmar senare steg vi ombord på det andra flyget som skulle ta oss vidare hem till Minnesota och den resan tog runt 3 timmar.

Vi närmar oss landningen vid Minneapolis-St.Paul International Airport och landade till och med tio minuter tidigare än beräknat.

Det blev en riktigt skön vecka ute i Stilla havet med mycket sol och ett lugnt tempo. Det blir en ny resa om bara några månader men då med hela familjen! Det ser vi fram emot!