… blir man minst sagt när datorn som vi alla numera går och bär på strejkar. Mitt Äpple gav helt upp i torsdags på kvällen och min tekniker, dvs Maken befann sig på annat håll, nämligen stugan.

Mitt Äpple hann fylla 6 år i november 2025, så visst, modell 11 hade varit med ett bra tag. När man tänker på hur mycket vi använder våra små handhållna datorer är detta en rätt lång tid och det påpekade teknikern vid Äppelaffären igår också.

-You’ve taken good care of it!

Jo, men det är ju självklart liksom. Vi kallar ju dem, enligt mig, väldigt felaktigt för telefoner, men det är ju så himla mycket mera som dessa små datorer gör och kan utföra. ( som för tillfället används för att skriva ner dessa rader.)

Men för att gå tillbaka till torsdagen såg skärmen ut så här:

Endast en förstorad bild av en del av fotografiet jag hade på skärmen som bakgrund. Telefonen gick inte att öppna. Gick inte att stänga av, eller på och vägrade i största allmänhet att samarbeta. Detta var inte första gången detta hände förstås, men det hade alltid gått att starta om den igen. Göra en ’reboot’ som det heter inom teknikvärlden.

Jag kollade Äpplets nätsida och konstaterade att jag hade följt alla förslagna råd. Satte ’Den Gamle’ till sidan och satte i kontakten och lät den vila…

Ngn timme senare efter att jag hade gjort rent i köket och småsysslat med lite dittan och dattan provade jag åter att ’force quit’ dvs tvinga telefonen att stänga ner igen… och hör och häpna, det lyckades!

Den fungerade som den skulle igen, men det var dags att uppdatera helt enkelt. Eftersom Maken är bra mycket mera en ’förstå-sig-påare’ inom teknikens underbara värld ville jag ha honom med mig när vi åkte.

Nu blev det så att vi shoppade via nätet på lördagen och några timmar senare kunde vi åka till själva affären och hämta hem min nya dator/telefon.

Det som jag inte hade räknat med var att jag fick hela USD 100 i utbyte för min 11! Inte illa!

Eftersom jag bytte ut den gjordes det mesta av överföringen i affären från min gamla till min nya dator och det var lyxigt! Nu är ju dessa datorer väldigt smarta, så det var inte många frågor jag hade, men det jag inte helt förstod mig på, kunde teknikern hjälpa mig med.

Vid hemkomst var det endast klockan som ännu behövde kopplas och den envisades med att totalvägra! Protesterade helt enkelt.

Till slut lyckades Maken med det gamla, beprövade sättet inom datavärlden: stänga av klockan och lägga på den igen.

Dessa små datorer som vi alla går och bär på är inte förmånliga precis, men om denna nya håller lika länge som min förra, är jag mer än nöjd!