En gång om året är det gala för de två sjukhusen som Maken jobbar vid. Systersjukhus om man så säger. Ett stort i en grannförort och så systersjukhuset i vår Förort, där han agerar personalchef i några månader till och sedan är hans två år klara och ngn annan tar över den rollen. Åren har gått fort som personalchef, men det är krävande arbete vid sidan om de vanliga arbetstimmarna i operationssalen. Ni vet, möten och annat, administrativa uppgifter. Det blir skönt när han återgår till endast sin vanliga roll som en av anestesiläkarna.
Denna torsdagskväll var det då återigen dags för insamling för extra medel och årets gala.
Maken uppskattade att vi var runt 500 personer med på galan ikväll och en del pengar samlades in. Vet inte ännu den totala summan, men då vi tackade för kvällen och åkte hem var summan runt USD 90 000. Inte illa!
Dessa extra pengar om man så säger kommer att användas för de patienter som helt enkelt inte har råd med sjukförsäkring, men ändå behöver vård på dessa sjukhus. Inga system är perfekta och sannerligen inte systemet som används i USA. Vården är mycket bra och mycket dyr. Har man inte råd med sjukförsäkring betalar man ur egen ficka… Då kan sådana här insamlade medel komma väl till pass och hjälpa patienter som behöver den hjälpen. Sjukhus får enligt lagen ändå inte neka ngn vård, och så skall det ju naturligtvis vara.
Borden var fantastiskt fint dukade. Ovan på bilden vårt bord där vi satt med de andra i ledningen för Förortens sjukhus och vårt blomsterarrangemang. Grannbordet bredvid oss efter att middagen var överstökad, hade ett helt annat blomsterarrangemang än vårt.
Maten var god, pengar samlades in och sällskapet var riktigt trevligt. Jag fick turen att sitta och samspråka med en mycket trevlig kvinna bredvid mig, även om vi fick mer eller mindre ropa till varandra eftersom det var så väldigt mycket sorl runtomkring oss.
Frun och Maken på gala. Tyvärr tänkte jag inte ens på att ta en helbild på oss utan det blev bara en snabb selfie.
Medan jag stod utanför Minneapolis Event Center där evenemanget hölls och väntade på att Maken skulle hämta bilen tog jag den här fina bilden utanför. Om jag riktade mobilen mera till höger fick jag en fin bild av en del av Minneapolis skyline.
Nu är det dock hög tid och bädda ner sig i sänghalmen. Klockan är alldeles strax midnatt hos oss och hemma i Norden stiger ni upp på fredagen, så en trevlig fredag önskar jag er!
Från andra sidan Potten 
4 svar till ”Making compassion count”
Det var sannerligen ingen dålig summa! Och att det går till ett slags välgörenhet, man får väl kalla det så? – känns ännu bättre, för alla har inte råd med allt i dag. Samhället är också här hos oss ganska tudelat. Vissa är jätterika, andra har nästan inget 😦
GillaGillad av 1 person
Intressant att läsa att det numera är så i Finland- världens lyckligaste land?
Jo välgörenhet kan man väl nog kalla det, även om det kanske inte är den typiska välgörenheten som man tänker på…🤔
Vet ej vad slutsumman blev som samlades in. Borde ta reda på faktiskt.
GillaGilla
Vilket lovvärt initiativ med denna gala och summan som samlades in var inte dålig. Självklart måste alla ha rätt till likvärdig och adekvat vård. Personligen tycker jag nog det är bra att vården finansieras via skattsedeln. I Sverige har det blivit vanligare med privata våralternativ och en löneförmån att förhandla sig till. Både vår son och vår yngsta dotter har det i sina avtal vilket innebar att det går mycket snabbt att få en tid eller kontakt med adekvat person.
Vilken fin bild på er båda!
GillaGillad av 1 person
Tack! Det blev en rätt bra bild trots att det var en selfie knäppt i all hastighet.
Jo jag har förstått att det blir allt mera privat vård i Sverige och Finland också. Fast den kostar skjortan.
Här är ju sgs all vård privat. Alla har rätt till vård, men inte alla har råd med de dyra räkningarna som vården kostar. Då kan det vara bra med xtra hjälp.
Lyxen med privat vård är just att man i regel får vård snabbt. Däremot är det nog väldigt fördelaktigt att vården betalas med skattepengar- ngt som aldrig kommer att bli fallet i USA har jag på känn….
GillaGilla