Jo, men visst spenderades den sista eftermiddagen på Kauai på beachen. Var annars, liksom? Och denna gång deltog Maken, tillsammans med ungdomarna i surflektionen. Roligt hade de! Tyvärr gick vågorna inte tillräckligt höga för Maken till följd av hans längd. De proffsiga instruktörerna, själva surfare naturligtvis, upplyste oss att ju större ( längre och tyngre) man är, desto större våg krävs för att man skall komma up.

Stranden där surflektionerna hölls var inte belägen långt från hotellet där vi bodde. Skyddad och perfekt för lektioner för nybörjare. I och med att det var lördag eftermiddag var det en hel del folk på stranden och naturligtvis också ett större antal som ville lära sig surfa.

Maken kämpade duktigt och kom till slut upp en gång. Dock var förutsättningarna inte de bästa för honom till följd av de svagare vindarna. Bättre lycka nästa gång. För en nästa gång till Hawaii blir det absolut. Just hemkomna till Förorten , vet vi inte när, men helt säkert är ATT.

Hemresan till Förorten blev en lite väl onödigt lång sådan, men allt gick bra. Båda flygen var i tid när de åkte och faktiskt en halv timme och 20 minuter respektive tidiga till sin destination. Tyvärr hade vi hela fem timmar på flygfältet i Los Angeles innan det var dags att flyga hem till Tvillingstäderna, men hemkomna är vi nu i alla fall.

Den lilla snö vi hade har smultit och idag, söndag var det flera plusgrader. Dock har det lovats snö nu i början av veckan. Det blir väl bra, så att vi känner oss som rejält välkomna hem igen, eller…?