Dottern rekommenderade boken ovan, ADHD is awesome. Min vana trogen reserverade jag ljudboken vid bibban för en tid sedan och i början av veckan damp den ner i bibliotekets app. Boken är skriven av radarparet och också makarna Penn och Kim Holderness. Han ( Penn) har ADHD och Kim är hans hustru som mer eller mindre hjälper honom igenom vardagen.

Väldigt påhittiga och kreativa har Penn och hans hustru sitt eget företag och med sina finurliga videosnuttar om det vardagliga familjelivet blev deras filmer omåttligt populära under pandemin tex.

Boken är rolig och lättsam och underhållande att lyssna på. Den beskriver en väldigt stökig ( i mina öron!) Penn som tappar bort saker i ett, sätter saker på fel platser, lämnar saker på fel platser, tappar bort tiden, kan inte hålla tiden, glömmer hämta barnen från skola och dagis för att hans hjärna tänker på annat etc etc etc.

Han väljer att inte medicinera sig. Tog medicin som ung, men det gick inte så bra och har sedan dess inte anlitat ngn annan, nyare medicin.

Däremot ger både han och hustrun konkreta tips och hjälpmedel för anhöriga som bor med en ADHD person. ADHD personer har i regel en lägre produktion av dopaminer i hjärnan och de befinner sig mer eller mindre ständigt ’på jakt’ efter dessa dopaminer. Hjärnan utvecklas långsammare på unga personer med ADHD än andra och en ung vuxen med ADHD kan verka yngre än andra i samma ålder.

Ofta väldigt kreativa och har egentligen inga som helst problem med att fokusera och koncentrera sig så länge det handlar om ngt de själva är intresserade av. Då kan en ADHD person hyper fokusera en väldigt lång stund.

För att hjälpa en ADHD person med ´vardagen skriver både Penn och hustrun listor över det som måste göras och med dessa listor blir det enklare för Penn att få vardagen att löpa. En liten ruta ritad framför varje sak på listan som kan bockas av ger en liten dopamin kick och känsla av tillfredställelse.

Det var intressant att höra att runt 14 miljoner amerikaner har fått en ADHD diagnos, men man tror att det finns långt flera personer med ADHD . Eftersom ADHD ser olika ut i pojkar/män och flickor/kvinnor har många kvinnor fått diagnosen senare i livet, medan sk ’stökiga pojkar’ som inte kunnat sitt stilla under lektionerna i skolan, snabbare stämplats som ADHD personer.

Själv var jag väldigt skeptisk när det visade sig att båda döttrarna fick diagnosen. De har båda klarat sig utmärkt i skolan med finfina betyg, men nu när de båda tar medicin och använder andras hjälpmedel, tycker de båda att det är tystare där inne i hjärnkontoret och då blir det lättare att koncentrera sig såklart.

I mitt stilla sinne sitter jag här och funderar och filosoferar om att vi egentligen borde anpassa vårt samhälle bättre oavsett om det handlar om ADHD eller inte. I USA går barn, så unga som 5 år i skolan i i hela 7 timmar/dag. Det är en väldigt lång skoldag och merparten av den spenderar eleverna stilla sittande. Jovisst hålls det raster, men inte alls så ofta som de borde hållas.

En intressant bok var det som sagt och berättad med humor. Om den finns översatt till svenska vet jag inte, men OM den finns rekommenderar jag den varmt( om man nu inte känner för att läsa den på engelska förstås…) . ADHD är egentligen inget nytt fenomen. Har säkert funnits lika länge som människan själv tippar jag, men jag undrar inte jag om det är vårt sk ’moderna samhälle ’ som gör att ADHD personer så att säga syns mera, eller vad säger ni…?