Möjligen….Vi anlände hemma i Förorten i söndags på eftermiddagen lokal tid och det har inte blivit mycket tid över till datorn kan jag meddela. Skall försöka mig på en sammanfattning… Håll i er. Detta kan, som rubriken antyder, bli ett rätt långt sammandrag…

Maken knäppte denna fina bild av Minneapolis från planet i söndags då vi höll på att landa. Som ni märker har vi fortfarande ingen snö och till råga på allt har isarna smultit från alla sjöar och vattendrag. Vi slår värmerekord på värmerekord och idag vid 18 tiden tog jag följande bild:

På eftermiddagen såg det ut så här ute på verandan:

Dop/babyfilt nr. 10 påbörjades i solen och värmen utomhus. Härligt fast samtidigt märkligt…. Förra året denna tid skottade vi metervis med snö!

Filt nr. 9 är nu klar för leverans.

Tillbaka till landningen i söndags… Just precis när planet skulle till att landa, lyfte vi åter igen och man hörde att motorerna fick ta i en smula för att åter lyfta det tunga planet uppåt. Sonen, som har koll i och med sina pilotstudier meddelade att anledningen till detta var att ett plan nere på landningsbanan inte hunnit av banan tillräckligt för oss att landa. Så bra att flygtornet höll uppsikt, annars kunde det ha blivit en rejäl smäll! Efter ytterligare 10 till 15 minuter i luften blev det ett nytt försök och denna gång landade vi snyggt och smidigt på landningsbanan. Däremot påpekade Sonen att piloten kom lite väl lågt, lite väl snabbt men lyckades sätta däcken på landningsbanan och inte på gräset just innan.

Vi åkte från Kauai sent på lördagskvällen och innan serveringen kunde komma igång ombord på flyget måste vi igenom en och en halv timmes turbulens. Sonen meddelade att detta med turbulens är helt ofarligt. Kan naturligtvis kännas obehagligt med alla luftgropar, men ngn skada av dessa tar planet däremot inte. Att flyga igenom åskväder är däremot en helt annan sak. Det är därför flygen håller sig ovanför vädret på 10 000 m höjd. Ngt som jag dock aldrig funderat på är att piloterna inte ser ev flygtrafik omkring sig! Sonen berättade att kontrolltornen håller reda på denna trafik åt piloterna och meddelar dem om ett plan är för nära. Om tex piloterna behöver flyga högre upp eller lägre ner för att undvika varandra. Tänk dig att sätta sig i bilen och inte se ngn trafik alls och helt förlita sig på att andra meddelar dig i hörlurar var de andra bilarna är runt omkring dig! Visserligen finns det en hel del mera biltrafik än flygtrafik, men ändå…

För oss att ta oss från Kauai till Minnesota krävs oftast två flygresor. På hemresan tog den första flygningen oss över Stilla havet på just under 6 timmar och vi mellanlandade på flygfältet i Los Angeles. På söndagen. Samma dag som Oscarsutdelningen. Skulle ju ha varit kul om vi stötte på ngn kändis eller två, men vid 06.30 på morgonen var det knappast många kändisar i farten…. En timme senare var det då dags att stiga ombord på flyget som skulle ta oss hem till Minneapolis/st.Paul. Den flygningen mellan Los Angeles och Hemma tog just över tre timmar.

Den eviga vinden, som hade blåst under hela vårt veckolånga besök, fortsatte att blåsa sista dagen. till råga på denna vind mulnade det på eftermiddagen och regnet var ett faktum. Fortfarande ett stilla regn. Ett riktigt typiskt tropiskt Hawaii regn. Detta väder gjorde det inte särkilt svårt att packa väskorna och bege oss till flygfältet….