Jag tog första Peloton passet sedan Covid diagnosen i förmiddags. Kopplade klockan till skärmen för att kunna hålla ett öga på hjärtat. Inga vilda utsvävningar ville jag ha för mig, utan istället lite känna efter hur det känns i kroppen….

Tjugofem minuter senare steg jag av träningscykeln. Nöjd och belåten. Höll hjärtslagen i zon 2 och 3, vilket innebär ett lättare pass och det gick mycket bra! Lungorna höll, hjärtat verkar det inte vara ngt fel på och benen verkade vara starka! Härligt! Det blir ett liknande pass imorgon. Fortfarande lugnt men ngt längre.

Efter dusch och påklädning blev det äntligen dags för ett välbehövligt varv med dammsugaren! Våra golv behövde onekligen en rejäl dos TLC! Det kändes skönt att få detta omhändertaget.

Medan jag nu ändå var igång blev det tre maskiner tvätt och sedan en till sats kakor bakade. Man kan lugnt säga att om jag inte riktigt ännu är 100% återställd, är jag nog närmare och närmare för varje dag som går nu.

Maken orkar ännu inte mycket men det går åt rätt håll för honom också. Långsamt men säkert. Covid har ju liksom ingen brådska!

Vi fortsätter att ta det hela en dag i taget….