Säsongens första chili

Varm och god slank den ner i halsen i går kväll. Sväföräldraran uppskattade höstmiddagen en kylig kväll. Chili är egentligen en amerikansk rätt, härstammar alltså inte från Mexiko som många tycks tro.

Det finns alla möjliga recept på chili, men de är alla baserade på tomater och bönor och ngt slags kött. Jag använde min s.k ‘slow cooker’  och lät chilin koka hela dagen  på svag värme, vilket gör att den blir så god.

Chilin skall också gärna vara starkt kryddad för att riktigt räknas som chili. Jag hade lagt i två klyftor  vitlök och en halv lök, salt, två teskedar  socker, rikligt med både chilipeppar och Red Hot Sauce, vilket påminner om tabasco sås där hemma. I och med att chilin kokade på svag värme i åtta timmar, fick kryddorna blandas ordentligt och det starka kokade bort och chilin fick en väldigt riklig smak istället. Jag stekte malet kött och lade till tomaterna och bönorna och sedan fick hela härligheten koka under dagen.

Till chilin serverade jag färskt, hemmagjort bröd. Visserligen knådat och gräddat i maskin, men lika gott ändå och mycket behändigt.

Det blev en god middag udner en kylig kväll i slutet på september. För endast två veckor sedan  var det över 30 grader varmt…

Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…

Sista tomatskörden?

Två. Det är antalet tomatplantor som jag planterade i slutet på maj. OK,  tre egentligen, men den tredje skulle ge oss stora, röda tomater, men som ni kanske ser uppe till vänster i bilden, är de stora tomaterna gula.

Jag planterade alltså två plantor med körsbärstomater. Skörden som de har gett är lite otrolig faktiskt. De har också tagit över en stor del av trädgårdslandet, så pass till den grad att jag skördade potatisen för att  ge tomaterna mera utrymme. Det var dags i alla fall, så det gjorde inget, men ngn annan strategi och planering måste det bli nästa år… Får tänka efter lite där. Man lär ju sig bara man håller på gissar jag….

Måste ju nog säga att körsbärstomaterna är fantastiskt  söta och goda bara direkt ur landet. Det är nästan som att äta ur godisskålen.

Skörden som ni ser ovan plockade jag och Dottern för två dagar sedan. En av de mindre skålarna gav jag till Svärmor  och Svärfar och de var så glada över pinfärska körsbärstomater!

Imorgon, måndags skall jag gå och ta mig en titt igen och se om det finns ännu flera att plocka, men jag gissar att det börjar vara slut nu. Dock har det blivit nästan olidligt hett igen, slutspurten på sommaren, precis som det brukar vara i slutet på augusti. Tomaterna älskar ju värmen och solen, så vem vet, kanse de sätter igång och massproducerar ännu ett tag…?

Kvällsgodis!

Våfflor med hallonsylt och grädde. Stekte åt familjen ikväll och hade liksom inte alls tänkt äta en själv, men snäll som familjen är, lämande de en åt mig och  också precis tillräckligt med sylt och grädde för våfflan. Alltså, kunde jag ju inte helt enkelt bara sätta denna stackars lilla våffla i kylskåret  utan att äta den, eller hur?

Gott var det och familjen var nöjd efter att ha slukat hela satsen…

 

Höstens första klappa(visp)gröt

Jag tager vad jag haver och använder tranbär istället för lingon eftersom lingon är grymt svåra att få tag på här hos oss. De växer inte i Minnesota, varken i naturen eller som odlade. Alltså få det blir tranbär istället, som odlas på stora fält och är större än de vilda tranbären som jag plockat som liten hemma i Fäbodaskogarna.

Lingon växer nog i Nordamerika, men man måste ta sig så långt  norrut som till Alaska, där både vegetationen och djurlivet har mycket med gemensamt med Norden. Visste ni förresten att staden Anchorage i Alaska  ligger på samma breddgrad som min hemstad Jakobstad, Finland?

Hur som haver, ikväll till mellanmål blev det alltså klappagröt, eller vispgröt som det egentligen heter. Dottern och Sonen tycker denna rätt är väldigt god, men Lillassyster är mera tveksam. Jodå, visst åt hon flera skedar av den, speciellt efter att jag hällde lite grädde ovanpå, men ngn stor portion blev det inte för henne.

Jag kokar väldigt blandat, som jag berättat förut i denna blogg. Växlar hejdlöst mellan finländsk kost och amerikansk kost, iband mindre kryddat och ibland mera kryddat. Dock var denna vispgröt  inte ngt  som föll det yngsta barnet i smaken ikväll. Den andra två barnen, eller ungdomarna som de ju nog är, ser fram emot att äta vispgröt  till morgonmålet imorgon. Mums! 😋

Tacksägelseveckan

Idag, måndag inleds tacksägelseveckan här i Staterna. Själva högtiden   Thanksgiving  firas alltid den sista torsdagen i november och som jag skivit  förut i denna blogg, så har jag verkligen adopterat denna högtid.

Men, jag täntke  inte orda så mycket om själva högtiden, däremot tänkte jag orda lite om detta:

Nänligen, amerikansk paj! Finländsk paj är ju ofta gjord på smuldeg, men jag kan lugnt påstå att ingen förstår sig  så bra på paj  ( och desserter i övrigt!) som amerikanerna gör!

Pajbiten ovan  är persikopaj. Svärmor hade bakat två pajer i lördags som hon tog med sig när hon och Svärfar kom på middag på kvällen. Och som man utrrycker sig på engelska: She had outdone herself! 

Degen var god, inte  för tjock och tung, utan precis lagom utkvalad och knaprig. Fyllningen hade hon faktiskt inte gjort själv, utan köpt persikofyllning, men endast hällt  i den i pajskalet utan att tillsätta mera socker. Amerikanerna älskar socker och det tog en tid innan jag lärde mig att äta vissa maträtter här, eftersom finländarna verkligen inte sockrar mycket alls. Vilket i och för sig är riktigt bra, men det kan bli lite kulturkrock på smaklökarna när man först lär sig äta amerikansk  mat…!

Egentligen skall frutkpajer serveras med vaniljglass, men eftersom Svärmor glömde att ta med sådan och vi ingen hade, vispade jag grädde istället. Passade utmärkt det med och det tyckte samtliga runt bordet, inte bara jag!

Men är det tradition så är det och på torsdagen lär det nog bli paj med äkta vaniljglass till skulle jag tro… 😏

Festligheterna fortsatte

Dukat till mera festligheter! Ikväll var det Svärföräldrarnas tur. Vi bjöd dem på middag, lasagne och hembakat bröd stod på menyn. Nåja, hembakat och hembakat, om nu bakat i brödmaskin räknas, så var det väl hembakat då.

Vi hade en regnig och mulen söndag  så lasagnen passade perfekt. Varmt, mättande och om jag får säga det själv, riktigt gott.

Svärmor och svärfar var tacksamma över att komma till färdiggjord mat. Alltid lika trevliga, glada och just det ja, tacksamma. Det är tråkigt att koka för två och så mycket  roligare att sitta hos oss och  prata. Mera liv och rörelse med barnbarn och hundar!

Nu står vi inför en ny vecka med nya möjligheter. På jobbet skall vi prata om äpplen med barnen, Smaka på olika varianter, plantera äppelfrön, läsa böcker om äpplen och måla med äpplen! De stall bli roligt.

Ha en riktigt trevlig första vecka i oktober!