En mycket trött Make har slocknat i vår dubbelsäng. Klockan är lite över 11 lokal tid och förhoppningsvis får han nu sova några timmar välförtjänt sömn.

Han jobbade senaste natt. Han och läkarlaget räddade livet på ngn som behövde akut hjärtopereras. Strax efter midnatt påbörjades operationen och vid strax efter 6 imorse messade Maken:

– Han ( patienten) lever.

Alltså kunde Maken komma hem och krypa ner mellan lakanen. Förmiddagen är ännu vacker och inte het. Det skall inte bli hett idag heller. En behaglig värme på +29 grader och hemmets luftkonditionering har inte ens slagit på än.

Vårt sovrum är ännu svalt och den tysta takfläkten snurrar på högsta hastighet för att hålla rummet behagligt för att sova.

Resten av oss håller oss tysta. Till och med hundarna verkar förstå att denna förmiddag gäller det att hålla sig lugn.

Sonen tar en stund på datorn med spel innan han byter om och åker till jobbet på matbutiken. Lillasyster gör sig klar för dagen och så småningom beger vi oss iväg till en lektion i harpspelets konster.

Själv befinner jag mig utomhus på verandan med ett glas iste och ja ni vet ju vad, eller hur….? Precis! Stickningen….!