För kvällens rubrik lånar jag en av låttitlarna från Abbas senaste album, Voyage. För visst är det ofta så att de allra minsta småsaker kan helt enkelt göra eller förstöra dagen.

En annan liknelse jag tänkte på tidigare idag var: som ett barn på julafton. För det har jag verkligen varit de senaste dagarna. Ändå sedan förra torsdagen då jag hittade ett alldeles fantastiskt garn på nätet. Inget dyrt sådant. Det säljs i hobbyaffärerna här omkring. Ett trevligt garn som passar mycket bra till varma vinterkläder som mössor, vantar, sockor och halsdukar. Tyvärr fanns inte de färgkombinationerna i affärerna, så jag slog till och köpte dessa fina nystan på nätet.

Direkt efter att jag beställt och betalat kom ett mejl som bekräftade beställningen. Mycket bra. Sedan lovades det att jag skulle få ett annat mejl när försändelsen var på väg från sydstaten Georgia. Georgia ligger långt i södern, enkelt 2-3 dagars körning till Minnesota här i norr. Det skulle ta några dagar innan mitt nya, härliga garn anlände.

I måndags kom äntligen mejlet att garnet var på väg. Inkommande fredag skulle det levereras med den helt vanliga posten och inte ngn annan leverans service. Det gällde alltså att vara tålmodig. Tur att jag har andra stickprojekt!

Strax innan jag satte igång med kvällens middag gick jag ut för att kolla dagens post och se där låg ett stort paket i brevlådan! Adresserat till den sticktokiga mamman och hustrun i Förorten! Två dagar tidigare än beräknat! Det var ju nästan för bra för att vara sant! USAs postservice må vara pålitlig och levererar post sex dagar i veckan, men snabb skryter den inte med att vara!

Jag skyndade mig in i det härliga och svala solskenet ( 20 plusgrader och strålande sol med kyliga höstvindar denna onsdag) med mitt paket och öppnade det fortare än kvickt! Och besviken blev jag inte. Garnet är precis så härligt IRL som det var på fotografierna på nätet. Nu till att bestämma sig för vad dessa nystan skall få skapa….