… Maken och jag i förmiddags innan hans eftermiddagsskifte tog vid denna torsdag. Nu har jag aldrig shoppat bil hemma i Finland eller i ngt annat nordiskt land heller för den delen, så jag har ingen aning om hur det går till där och vad som är brukligt.

Här i Tvillingstäderna gick det så här i förmiddags… Min gamla trotjänare fungerar alldeles utmärkt ännu, men börjar bli till åren och förr eller senare behövs den bytas ut. Om och när reparationerna blir för många och kostliga att det liksom inte lägren är värt pengarna eller besväret.

Min trotjänare är en stor Honda Odyssey modellår 2011 och det allra bästa med den, förutom att den kör som en bil och inte som ngn buss, är att den kan transportera ett jätteinstrument som vi har boende hemma hos oss. Ni som följer dessa vardagliga skriverier kommer kanske ihåg att Lillasyster spelar harpa. Det är inte ofta, men ibland måste denna harpa transporteras och då krävs det 185 cm bil! Så fast vi numera endast är tre personer hemma hos oss, kräver harpan sitt och en stor bil behövs…. Eller åtminstone en lång bil!

Alltså stegade Maken och jag in på Toyota affären med måttbandet i hand. Den stackars försäljaren fick inte visa oss särkilt många bilar efter att vi hade presenterat vårt dilemma och önskemål.

Makens goda kompis har länge kört en Rav4 och tyckt bra om den. Vi kunde fort och lätt konstatera att den bilen inte rymmer ngn harpa….

Alltså gick vi vidare för att titta på nästa bil. En Toyota Highlander. Maken tog fram måttbandet och vi mätte…. Det såg lovande ut…. Maken är lång och kräver att sätet är inställt så att det är hela vägen bakåt och nedåt då han kör. Erbjöds fortfarande detta utrymme…? Jo, men se det gjorde det! Härligt!

Vi iddes inte provköra idag. Vi tackade den maskerade försäljaren ( som möjligen just hade haft Covid eftersom vi åter har en våg av detta virus…) och åkte vidare….

Med måttbandet i hand stegade vi in till Hyundai…. Och endast några minuter senare stegade vi ut igen och lämnade en mycket sur och butter dam till försäljare bakom oss! Däremot var det ju inte hennes fel att Santa Fe modellen är för kort! Däremot tror jag nog mera att det inte var där skon klämde. Hon blev helt enkelt sur när vi inte ville uppge våra telefonnummer åt henne….

Med måttbandet i säkert förvar i min lilla väska åkte vi vidare…

… till Volvo! Titta vilken fantastiskt söt liten raritet?! Jag kan inget om modeller och bilar, men ngn som råkar veta när denna Volvo modell fanns på vägarna där hemma?

Ngn harpa rymmer den då rakt inte, men härlig att ta sig en titt på är den, inte sant?

Efter detta trevliga möte fortsatte vi längre in i affären och hittade en del att titta på, men huga så dyra dessa Volvo bilar är…! Vi hade tänkt oss antingen en hybrid eller en laddningsbar hybrid och den enda Volvo modell som är tillräckligt stor för harpan är en XC 90!

Den kändes enorm där på golvet i bilaffären minsann! Men den kunde lätt transportera Lillasysters instrument…. Dessa bilar går på USD 75 000 medan Toyota Highlander, som var den enda andra modell som vi såg idag ( och som jag glömde ta ett fotografi på) som rymmer en harpa, går på USD 56 000. Rätt stor skillnad där måste jag säga….

Det är tur att vi inte behöver en ny bil imorgon, utan har tid att fundera på saken. Dessutom går hybrid bilarna av alla bilmärken åt som smör i solen, så när man väl bestämmer sig, betalar man en summa för att reservera bilen och sedan köper den ngn månad senare när den levereras från fabriken!

Fortsättning lär följa…..