Den längsta utfärden….

… förra veckan under resan till Hawaii och den nordligaste ön Kauai gick till en stor krater som formats genom årtusenden av vatten, vulkanutbrott och erosion. Denna krater kallas Waimea Canyon. Märk väl att alla ortnamn, vägnamn etc är skrivna på det hawaiiska språket på Hawaii. Detta språk är fyllt med vokaler och apostrofer och en och annan konsonant. Vokalerna är uttalade med samma ljud/sätt som på svenska och konsonanterna likaså. Det dubbla W:et uttalas som svenskans v.

Waimea Canyon är och har varit ett favoritmål genom åren för Svärföräldrarna och naturligtvis ville de åka dit i år också. En turistattraktion med sina vackra vyer… om man har turen att inte anlända mitt under regn, som vi gjorde. ( Nämnas skall dock att vi startade från sydkusten i strålande sol, men när vi kom till högre höjder en timme senare sänkte sig regnet och molnen ner över oss.)

Vyn var inte den normala och vackra precis….

Regnet strilade ner men glada miner hade Svärföräldrarna för kameran ändå!

Bilderna ovan togs på toppen av Waimea Canyon, dit det går körväg. En slingrig, gropig väg. Man kan också vandra, men reser man med släktingar i åldern 80+ vandrar man inte dessa sträckor precis.

Vi klättrade sålunda in i bilen åter och fortsatte ner till nästa utsiktspunkt och möttes av en alldeles fantastisk och oväntad syn…

Eller vad sägs om denna vackra vy? Just bakom regnbågen syn Stilla havet. Denna del av Kauai ön kallas Na’pali kusten och då vi har varit på båtfärder har båten stannat där nere och vi har tittat uppåt.

Efter denna vy fortsatte vi till den lilla och enda restaurangen som kallas Koke’e Lodge och åt fantastisk god ‘pulled pork’ med grillsås och ris. Lunchen var varm och god eftersom vi var så pass högt uppe att den sköna värmen vid sydkusten hade bytts ut mot betydligt kyligare temperaturer på runt 10 grader C.

Efter lunchen och lite gåvoshoppande fortsatte vi nedåt till nästa utsiktspunkt. Regnet fortsatte alltjämnt, men då vi väl kom fram hade vi verkligen tur och fick se denna fantastiska utsikt:

Waimea Canyon at its finest.

Fotografier visar ju sällan hur fint det faktiskt är, men en liten aning får ni kanske i alla fall?

Selfie tog vi många av Maken och jag under denna resa och när vi gjorde denna utflykt, på måndagen för precis en vecka sedan, tog vi denna selfie:

Trots regnet blev det en riktigt fin utfärd ändå och vi var alla glada att vi åkte.