Intensiva dagar, sena kvällar…

…. Jo, men så blir det ju med besök hemma, eller hur? För en vecka sedan på söndagen anlände Makens kusin från norra Arkansas där hon bor. Nästan som en extra faster/moster till våra barn eftersom hon själv inte är gift eller har barn, har vi inte träffat sedan före pandemin.

På tisdagen anlände Sonen norrifrån sitt universitet och på onsdagen Dottern från sitt. Fullt hus igen alltså!

En Son har alleles nyss anlänt hem till Förorten.

Stora syster har anlänt hem och det kramas!

Eftersom Sonen i detta hem älskar spelkvällar av alla de slag blev det åtminstone tre sådana. Två med släkten och en med kompisarna, som också var hemma över Tacksägelsehögtiden. Roligt hade de och roligt var det att ha ungdomarna i huset igen.

Tacksägelsehögtiden i USA firas alltid den sista torsdagen i november. I Kanadas firas denna högtid också, men inte på samma dag. Den firas några veckor före oss norröver.

Jag skriver nog varje år att jag helt adopterat denna högtid. Jag tycker helt enkelt om konceptet. Att fira det man är tacksam över och att fundera över det man är tacksam över är viktigt. Att åsidosätta en dag om året där man samlas med släkt och vänner, oberoende av trossamfund, och firar sin tacksamhet och sina närmaste tycker jag verkligen är fint.

Som vid de flesta andra högtider skall det ätas och drickas gott. Traditionen bjuder på kalkon, men se detta är ingen höjdare i vår familj, så Maken grillade kyckling på sitt nya grillmonster istället. Vi var nio stycken runt matbordet, så det blev att vi grillade/rökte hela tre kycklingar. Med allt det andra goda, visade sig att vi skulle ha klarat oss med två stycken…. Nåja, bättre att ha mera mat att bjuda på än för lite.

Det dignande bordet är dukat och det är klart att slå sig ner….

Rätt typisk måltid hade vi ändå… potatismos, tranbärsylt, den grillade kycklingen och sk ‘stuffing’ på min tallrik. Vi hade också gröna bönor i svampsås och lökringar och potatismos gjord på sötpotatis och farinsocker. Inte ngn favorit hos mig, så jag gjorde den åt de andra, som åt med god aptit.

På fredagen dagen efter tacksägelsen hålls den sk Svarta Fredagen. Den som också verkar ha adopterats hem till Norden. Denna Svarta Fredag har uppstått eftersom många är lediga till följd av tacksägelsen och då passar affärerna på att sätta igång julhandeln. Helt och hållet ett kommersiellt jippo. Alltså skippar och bojkottar jag denna Svarta Fredag! Då Svarta Fredagshysterin var som värst öppnade affärerna mitt i natten och folk stod och köade i timtal med kalkonen i magen, för att komma in och roffa åt sig ‘the best deals’. Efter pandemin verkar detta ha lugnat ner sig en smula, så helt dumt var det ändå inte att gå igenom denna pandemi med tanke på ändrade levnadssätt och nya vanor…..

Medan Sonen hade kompisar på besök och slog till med sin spelkväll på fredagen, begav resten av oss iväg på restaurang. För mig var det skönt med en paus i köket och maten var utsökt.

Enkelt och gott åter med en hamburgare och fransk potatis.

Dottern slog på stort och beställde en cocktail. Den var verkligen god tyckte både Maken och jag som provsmakade.

På lördagen blev. Det dags för harpkonsert hemma hos oss. Lillasyster har kommit igenom ett till häfte med musik i Suzuki metoden att lära sig spela ett instrument och då hör det till att man ger en liten konsert. Inbjudningar hade blivit utskickade till höger och vänster och även en zoom länk. Vi hade mera publik via zoom än hemma, och allt som alt var vi väl ca.30 personer som fick njuta av vacker musik och Lillasysters duktiga arbete. Tack till er som loggade in! Ingen nämnd och ingen glömd!

En duktig harpist innan konsert…..

’Refreshments’ hör ju också till vid ett sådant här tillfälle och naturligtvis hade vi dukat upp även om dopp/fika inte är ngt som riktigt är vanligt här i Mellanvästern. Publiken stannade länge efteråt och minglade. Många ville veta mera om Lillasysters stora instrument. Hur hon blev intresserad som femåring av det vackra ljudet och hur hon slutligen fick sin egna, stora harpa etc etc….

Nu är det söndag kväll och vårt hem är åter tyst och rätt tomt. Vi började dagen med sju stycken personer hemma och antalet har minskat en efter en. Makens Kusin är åter hemma i Arkansas efter att ha avverkat en bilfärd på 1100 km denna dag. Sonen har anlänt tillbaka till sitt universitet med rumskompisar och likadant med Dottern. Kvar är maken, Lillasyster, hundarna och jag. Måndagen kommer emot….

Slutet gott, allting gott och några veckor tills vi ses åter….