… kom Lillasyster ut till bilen på lördagskvällen kl.23 då höstdansen ( homecoming dance, för er som kanske är insatta…) vid skolan var slut. Efter tre timmars hoppande och dansande i klackar hade hon blåsor på tårna och ont i fötterna, men var väldigt glad ändå.

Ngn dejt hade hon inte, men numera är detta mindre viktigt. Oftast är det hela kompisgäng som samlas och går i samlad tropp till skoldanserna. Mycket bra! På det sättet får alla vara med, tycker mamman i huset!

Strax innan kompisens mamma kom för att erbjuda Lillasyster skjuts tog vi de här bilderna på bakgården. Det var en varm kväll med 26 grader och åska i luften, så om ni undrar om Lillasyster frös i ärmlöst i september kan jag lugnt meddela att så inte var fallet.

Det blev en fullspäckad lördag för denna unga dam. Påvmorgonen väckte jag henne strax före sju. Inte ngn favorittid för en tonåring att stiga upp under helgen precis. Det var dags att klara av morgonbestyren, stuva in harpan i bilen och sedan åka iväg till en längre grupplektion. Den första riktiga lektionen för flickorna som lär sig spela detta instrument vid musikinstitutet på två år! ( Man har alltså träffats via skärmen sedan mars 2020. Anledningen till detta behöver jag väl knappast orda om?!)

Framkomna just efter kl.9 tog Lillasyster hand om sitt stora instrument och rullade in det till musikinstitutet….

Vilken fröjd för ögat! Vi var många föräldrar som bänkade oss runtom i det stora rummet för att tyst lyssna på lektionen. Det var tur att de två lärarna inte hade ngt emot detta. Jag är ännu inte riktigt säker på vem som hade roligast: eleverna, lärarna eller föräldrarna? Det övades och det pratades. Det åts medhavda mellanmål och det skrattades. De yngre eleverna satt och ritade medan de äldre övade svårare material och de äldre eleverna spelade med de yngre när de fick chansen att öva det de jobbar på. Helt enligt Suzuki metoden! En riket trevlig förmiddag blev det alltså!