Bright eyed and bushy tailed….

… steagde vi in i Memorial Union byggnaden vid universitetet på måndagsmorgonen. Närmare bestämt redan just före kl.8 befann vi oss i kö för att anmäla oss som närvarande och få de instruktioner och scheman som behövdes för dagen.

Överallt hade man pyntat i universitetets färger, grönt, rosa och vitt. Med ballonger och band och flera av personalen som höll i trådarna för dagens informationstillfälle bar kläder i skolans färger. Klänningar, toppar, byxor etc…. Speciellt kvinnorna märkte jag. Männen körde mest med kostymer och jag måste säga att jag led med dem, för värmen och fukten i North Dakota igår var olidlig.

Förmiddagen spenderades mest på skolbänken där vi informerades en aning om skolans historia ( grundad på 1883, 6 år före North Dakota blev en delstat! Inte dåligt!), men fick förstås mest ta del av information som gällde de inkommande eleverna.

Det blev en aning långt att sitta och lyssna på all denna information. En paus på några minuter att få sträcka på benen skulle ha varit välbehövligt, men ngn sådan fick vi inte förrän över över timmen i stolarna. Då kändes det extra skönt att få sträcka på benen.

Det blev rundvandring till de olika byggnaderna, träff med studiehandledare ( som för Sonen verkade visade sig vara en mycket trevlig prick, men hur mycket han faktiskt visste om kurserna Sonen behöver ta dessa år är lite i fråga…) och sedan också en promenad till Sonens boende inkommande höst.

Det var inte långt att gå, några hundra meter, men i hettan och fukten kändes färden extra lång. Ngn tröst var det i all fall att alla hade lika varmt och kändes sig lika svettiga. Trots en äldre bostad som Sonen flyttar in i om några veckor är man i full färd med att installera luftkonditionering i alla rummen där eleverna kommer att bo. Inte i de allmänna utrymmena ännu, men förhoppningsvis kommer det så småningom också.

Efter rundtur och lunch blev det så dags att skilja på elever och föräldrar. Eleverna hade sitt eget program i ngn timme medan föräldrarna fick ställa frågor till en panel bestående av olika medlemmar ur personalen. Vi var många i publiken, så ett mobilnummer gavs och så fick man texta frågor till detta. Det var inte lite frågor som kom in! Timmen gick fort och efteråt strålade vi samman med Sonen igen.

Sista anhalten för dagen var byggnaden ovan. I denna kommer vår Son att så småningom bli klar yrkespilot och ivern visste knappt några gränser när vi äntligen fick stega in och lyssna på denna panel. NU fick han svar på alla möjliga och omöjliga frågor om kurserna, flygen mm, mm.

Efter att den panelen avslutades styrde vi då kosan hem till Förorten igen., Sonen var oerhört nöjd med dagen och har redan fått kontakt med flera andra elever som också kommer att studera till yrkespilot. Han räknar nu dagarna och vekorna till flytten och de är verkligen inte många…..