…blev en tre timmar lång tågresa genom Napa Valley. Dalen som innehåller runt 500 vinodlingar, större och mindre och vi har förstås endast sett en bråkdel av dessa.

Vi gick från hotellet till tågstationen. En trevlig promenad genom staden Napa på just under 20 minuter. Denna tågstation är inte längre i bruk för passagerar-eller godståg, utan används istället av Napa Valley Wine Train. Detta vintåg erbjuder olika möjligheter till exkursioner genom vindalen och vi hade valt lunchresan: the Gourmet Express.

Inne i tågstationen fick vi vänta en stund medan alla passagerare anlände. Vi var rätt tidigt på plats så jag hann ta ett par bilder innan det kryllade av folk. Jag gissar att inredningen med flit skulle påminna om tidigt 1900 tal och inte en skärm fanns på ngn vägg så långt ögat kunde nå.

När vi gick ombord fick vi platser i sköna stolar som hade placerats rakt framför fönstren där vi blev serverade ett glas med bubbel och en ost-och vindruvsbricka till att börja med. Tågvagnarna var från tidigt 1900 tal de med och tidsenligt restaurerade.

Menyn för förrätten, den varma huvudrätten och efterrätten var minst sagt imponerande. Maken valde salladen som förrätt, medan jag valde räkorna till höger. Presentationen var så fin och resan kändes minst sagt lyxig.

Tåget tuffade i sakta mak norrut mot vinodlingarna och de vackra bergen tjänade som bakgrund till vindrukvklasarna. Dessa mognar senare än vanligt i år och är nu, först i oktober redo att skördas. Guiden berättade att sommaren varit väldigt kylig och skördandet är försenat med flera veckor. Vidare berättade han att man skördar för hand och man gör det under natten, mellan 23 och 05.00. Detta till följd av att man vill att druvorna är svalare när de skördas, bla för att hållas fräscha längre.

Efter den goda förrätten och en del av guidningen ombads vi passagerare att förflytta oss till en restaurangvagn där det var dukat för varmrätten. Vid detta laget hade vi kommit fram till slutdestinationen St.Helena och det var dags för varmrätten.

Bordet bredvid vårt var tomt, så då passade det bra att jag fotograferade. Jag hade valt laxen som dagen till ära var panerad i quinoa och serverad med squash mash (eller mos. ) Portionen var alldeles utsökt. Maken valde gnocchi serverad i en krämig sås och den var också väldigt god.

Tåget hade tio vagnar, men inte alla vagnar hade samma schema om man säger så. I en vagn pågick det ngn privat tillställning. I ngn annan vagn hade man bokat ett stopp vid en vinodling och tåget släppte av dessa passagerare och så hämtade vi upp dem en timme senare. Detta innebar att tågresan blev en aning längre och medan tåget stod stilla serverades varmrätten.

Efter att vi började röra på oss igen, på väg åter tillbaka till stationen i staden Napa, serverades, den på förhand valda, efterrätten.

Min lava cake var väldigt god och likaså var Makens citrontårta. Hans efterrätt serverades med en kopp kaffe, men eftersom jag fortfarande inte lyckats bli ngn kaffedrickare, avnjöt jag min godbit med ett glas vatten.

Vi närmade oss åter tågstationen i staden Napa och slutet på det sista äventyret för denna gång.

Summa summarum är vi väldigt nöjda med vår resa och tänker att vi nog kommer tillbaka om några år. Nu vet vi mera om Napa Valley och kan också tänka oss att besöka intilliggande Sonoma Valley, som också är känt för sina vinodlingar och viner.