… med träningen. Ibland blir det ju så. Jag tränar så gott som dagligen. jag varvar spinningen/cyklingen med styrketräning och det märks att kroppen är van med detta. Till följd av träningen är det lätt att springa upp och nerför trappor. Det är också lätt att bära saker medan jag springer i dessa trappor hemma hos oss. Muskler i mage, rygg, samt axlar och armar verkar starka och det känns bra. Värken i axlarna har minimerats betydligt sedan i juli då jag började med styrketräningen endast 10 min/dag och dessutom med vardera vikt på 1 kg. Vilopulsen ligger mellan 61 och 66 för närvarande. Träningen ger resultat helt enkelt. Och det är ju roligt.

Idag skulle jag då ta mig ett pass på träningscykeln… Det var ett pass på 30 minuter med Peloton tränaren Cody från New York City. Ett pass som visades live för några dagar sedan. Maken var med och då och tyckte det var ett riktigt bra pass.

Bra med rekommendation är det ju alltid, så jag valde detta pass i förmiddags.

Inget som helst fel på detta pass. Däremot var det fel på mina ben! Eller inte egentligen ngt fel, men de var tröga och kändes som klumpar och ville inte alls som jag ville. Ibland har man ju sådana dagar och jag har förstått att det gäller att inte ge sig, ta det lite lugnare än vad tränaren rekommenderar och komma igenom.

Idag var det alltså att komma igenom för min del som gällde. Vilket jag visserligen gjorde, men ngt slutresultat som jag kunde vara nöjd med var det inte tal om! Det lär ju skall göra gott åt kroppen ändå. Fast visst grämde jag mig.

Imorgon blir det en paus från cykeln och endast styrketräning istället tror jag…. Förhoppningsvis får benen en välbehövlig vila då och orkar ta nya tag på torsdagen….

Åtminstone fick jag ett silver i en av december månads utmaningar. Alltid ngt även om jag hamnade sist bland de 6 stycken som var med och tränade på detta pass på samma gång som jag var. Nya tag som sagt…