Nästan så de glöder…

…. Stickorna alltså! Jag har länge velat ta tag i att sticka en tröja… åt mig själv. Ngt jag aldrig gjort faktiskt. För flera år sedan stickade jag en tröja åt Maken , som blev klar så där småningom… efter att en gästande, proffsigt stickande mor, fick riva upp en del, sticka om och så småningom sy ihop den! Sedan dess har jag varit alldeles för nervös att ens försöka knåpa ihop ngt så invecklat som en tröja!

Förra helgen när Dottern och. Jag besökte den jättefina garnaffären på studieorten såg jag så många fina tröjor och jag blev riktigt sugen på att ge mig i kast med ett dylikt projekt. Har sökt mönster hela veckan. Frågat de stickande väninnorna i stickjuntan om de hade några bra tips och råd och visst fick jag en hel drös med dessa.

Förra helgens besök i garnbutik inspirerade…

Hittade faktiskt ett mönster som jag vill prova att sticka också. Dock fick jag en snilleblixt från en gråmulen himmel på torsdagen. Gick och letade reda på min bok för enkla stickningar och andra bra råd och mycket riktigt… där fanns ett mönster för en kofta i barnstorlek. Jag hittade garn och stickor i matchande storlek och satte igång. Fick bakstycket på tröjan klar ganska snabbt och gick genast lös på den vänstra delen av framsidan till koftan och kom en bra bit på den delen ikväll medan jag betade av en hel massa av Bonusfamiljen på Netflix och sedan bytte till Carina på SVT Play..

Har inte läst så långt fram i instruktionerna på mönstret, utan tar det steg för steg. Hittills har det i alla fall gått fort och bra. Förhoppningsvis fortsätter det på liknande sätt….

Restgarn kommer bra till hands när det övas och stickas en barnkofta. Här den vänstra delen av framstycket.