… var det när Dottern med Pojkvän styrde kosan söderut i arla morgonstund denna onsdag. De trevliga dagarna de var på besök gick fort och det var åter dags för dem att återvända till studiestaden i Wisconsin. Redan vid 07.15 rattade Dottern ur på vägen och mamman i morgonrock och pyjamas stod och vinkade av dem på trappan.

Däremot var vägarna i mycket bättre skick nu när de körde söderut igen till skillnad från det isiga skick de befann sig i på julaftonen då de körde hemåt. Allt gick ju bra, men flera bilar hade de sett i diket utefter motorvägen.

Just efter 12 snåret på dagen kom de fram och Pojkvännen hann till sitt jobbmöte med god marginal. Dottern som är lös och ledig efter avslutade studier åkte hem till sitt och fick förhoppningsvis en trevlig eftermiddag med pyssel och annat.

Själv fick jag en alldeles fantastisk överraskning. Ni som följer dessa skriver vet att jag använder Dotterns flickrum som mitt stickrum när hon inte är hemma. Under dagarna som hon är på besök flyttar jag ut så att säga, så att hon får ha sitt eget rum tillbaka naturligtvis. Idag på eftermiddagen då jag flyttade tillbaka in hittade jag kvarlämnat garn som Dottern hade lämnat åt mig!

Dessa nystan hade jag gett åt henne vid olika tillfällen, men hon hade inte lägnre användning för dem och lämnade dem tillbaka åt mig att hitta i korgen där jag förvarar mitt garn. Inget dåligt fynd alls måste jag säga!