Nervositeten ligger i luften…

… speciellt hos hundarna. Hela dagen har de hängt efter mig i hälarna. Mera än vanligt, om nu detta är möjligt. Anledningen är ganska enkel faktiskt….

… väskorna står nämligen packade och imorgon bär det av. På den första flygresan sean pandemin slog till. Omikron börjar äntligen lugna ner sig här i USA och den planerade resan sedan augusti blir av.

Länge stod vi i valet och kvalet efter att omikron hittades i Sydafrika och slog till ngn vecka senare här i Minnesota. I november tror jag det var. Denna nya variant spåddes nå sin kulmen i januari ngn gång. Vi annullerade inget och höll stenhård koll på kurvor och statistik. Maken hade åter fullt upp på sjukhuset med sjuka patienter. Både Lillasyster och Sonen fick sina tredje doser, helt utan värre biverkningar för att vara beredda ifall att….

Precis som förutspåtts av experter och förstå-sig-påare nådde fallen sin kulmen den 10.1 här i Minnesota och i de andra delstaterna började det se liknande ut. Omikron kurvan började äntligen dala och vi vågade åter börja hoppas på resa.

Imorgon, lördag bär det alltså av. Visserligen inom landet, men ändå väldigt långt borta. När lördagskvällen närmar sig sitt slut och det är natt här hemma i Minnesota, landar vi i sommaren och värmen på Hawaii!

Det blir vårt tredje besök på de fantastiskt vackra vulkanöarna och denna gång reser vi tillsammans med Svärföräldrarna . Till åren komna ville de inte resa ensamma som de gjort före pandemin och bad oss komma med.

Vi blir inte borta mera än en vecka. Ungdomarna hamnar att hänga med i skolarbetet via nätet, vilket numera går alldeles utmärkt förstås. Jodå, visst har de ledigt egentligen, men vill ändå försöka lämna in uppgifterna som lärarna delar ut som läxor.

Vet naturligtvis inte hur mycket bloggande det blir inkommande vecka…. En sak är dock säker…jag återkommer!

Aloha!