Varm i hjärtat, varm i sinnet

Det bästa med Tacksägelsedagen är väl nog att gänget kommer hem! Det blir några korta, intensiva dagar och sedan är vardagen tillbaka igen. Amerikaner är inte kända för att ta långa ledigheter och/eller semestrar i sträck. Då passar det utmärkt med snabba ryck så att säga

Denna torsdag bjöd på fantastiskt väder. Inte direkt november väder med elva grader på värmen och sol, sol och mera sol. Passade utmärkt för ungdomarna att köra långa sträckor.

Först anlände en glad Dotter från Madison i Wisconsin. Det har bara gått fyra veckor sedan vi åkte ner och hälsade på henne, men det är ju hur kul som helst att få hem henne ändå på några dagar. Härligt också att vägarna var torra och solen stod högt på himlen hela eftermiddagen medan hon körde.

Ngn timme senare kom Sonen hem. Inte från gymnasiet, utan han också från Wisconsin. Han hade åkt just över Minnesotas gräns till universitet där Flickvännen går och hämtade hem henne. Fast på den här bilden kramar han om StoraSyster. Som nu är märkbart kortare än Lillabror, som åter skjutit i längden en aning denna höst.

Förra veckan kändes så tyst med Maken på resa och två ungdomar i skolan hela dagarna. Resten av denna vecka kommer att vara raka motsatsen! Och mor i huset? Jo, hon trivs!