Åter ordnas en veckas läger vid församlingen och jag är med och hjälper till även denna gång . Har man jobbat med barn både hel-och halvtid i de flesta åldrar blir det lätt att man blir tillfrågad och jag kan ju liksom inte sticka under stol med att det faktiskt har varit två mycket trevliga förmiddagar hittills.

Hur det riktigt skulle bli med hela lägret var vi inte helt säkra på senaste helg. Den Goda Väninnan som ansvarar för barnverksamheten gick och föll så oturligt i lördags nä hon sprang nerför en trappa hemma hos sig att hon vred foten och lyckades bryta benet som leder till lilltån. Alltså inte själva lilltån, utan det pyttelilla benet som kommer före lilltån i foten.

Hon lyckades hitta vikarier söndag morgon att leda söndagsskolan medan hon själv befann sig hos jourhavande ortoped. Det blev röntgen direkt som visade brottet i det pyttelilla benet. Ngt gips skulle inte behövas, men väl stödsko och kryckor de närmaste 4-6 veckorna.

Skam den som ger sig som bekant och visst hålls lägret ändå. Det är inte stort, 25 deltagare i åldrarna 5-11 spelar spel, lär sig sånger, ritar och målar, lär sig om fjärilar, äter mellanmål och har rast naturligtvis. Bland annat.

Den Goda Väninnan klarar sig alldeles utmärkt och även bättre nu när hon fått slänga kryckorna i väggen ( naturligtvis inte bokstavligen) och använder sig av en sådan där alldeles utmärkt liten spark cykel att stöda benet på så att den skadade foten får vila. Jag hade en likadan för två år sedan när min högra stortå opererades och den fungerade alldeles förträffligt och gjorde livet så mycket lättare. Speciellt direkt efter operationen när jag inte fick stöda på tån/foten alls.

Den Goda Väninnan kämpar tappert på och vi lär genomföra lägret precis som tänkt och planerat. Och tur är väl det, för skolorna börjar inte ännu på en vecka, men det är skralt med läger som ordnas för barn så här nära inpå skolstarten. Jobbande föräldrar får pussla ihop både det ena och det andra, vilket är hela orsaken till detta läger så sent in i augusti.