Klockan 13-23.30….den 12.12

Ja, de timmarna spenderades sgs hela tiden i bilen igår! Låt mig ta det hela från början….

Sonen har bil vid universitet i delstaten North Dakota där han studerar. På tillbakaresan från Förorten för tre veckor sedan efter Tacksägelsehögtiden gick ngn del sönder i bilen. Det gick fortfarande att köra bilen, men alla lampor lyste på instrumentbrädan och bilen uppmanade Sonen att den behövdes ses till.

Sagt och gjort. Sonen kontaktade verkstaden och fick tid… men inte förrän den 6.12. Bilen är som sagt körbar, men ingen värme finns i den och den borde inte köras långa sträckor. Vid verkstaden meddelade man ganska snabbt var felet satt och ny del beställdes. Denna nya del kommer om…4-6 veckor!

Alltså blev det bestämt att vi skulle hämta hem honom och rumskompisen då alla slutproven var klara och jullovet började.Det visade sig att denna dag skulle bli tisdag denna vecka för Sonen och imorgon, onsdag för rumskompisen. Sagt och gjort. Maken och jag skulle ratta iväg onsdag morgon bestämde vi.

Och så kom väderprognosen….. Snö, snö och mera snö över hela Minnesota och halva delstaten i norr, North Dakota. Åtminstone i 2 dagar, kanske 3. Inget idealiskt körväder precis. Sonen pluggar ändå runt 500 km hemifrån.

På måndagen ( igår) vid 11.30 hörde Sonen av sig. Hans sista prov hade blivit flyttat online till följd av det utlovade vädret.Likaså rumskompisens. Vädret på måndagen var visserligen grått och det blåste hårt, men vägarna var helt torra, bara efter flera dagars töväder och idealiska för långkörning. Problemet var däremot att min bil var inte hemma! Den hade Maken och jag fört till verkstaden för ett nytt batteri!

Ngn halvtimme efter att jag hade haft kontakt med Sonen fick jag veta från verkstaden att bilen var klar, men nu hade jag ju förstås problemet att komma dit för att hämta denna bil och sedan bege mig på en långresa till North Dakota! ( Maken befann sig alltså på jobbet.)

Til all lycka fick jag tag på grannarna som båda jobbar hemifrån och frun i huset tog gärna en snabb paus i arbetsdagen och körde mig till verkstaden. Jag tackade varmt, meddelade Sonen att det skulle bli denna måndag som jag hämtade honom och begav mig iväg.

Vägarna var verkligen i bra skick och även om jag inte precis gillar långfärder på egen hand, gick allt över förväntan. De sista 90 minuterna körde jag i mörker, eftersom jag inte kom iväg riktigt så tidigt som jag hade velat ändå.

Vid 18 tiden kom jag fram till Sonens elevhem. Han och rumskompisen hade packat under dagen medan jag körde och Sonen hade till och med klarat av sitt sista prov som ju hade blivit flyttat online. Jag var inte ens på plats i en timme innan vi var på hemväg igen. Sonen satte sig bakom ratten och vi kom iväg. Nu blåste det hårt på prärien i North Dakota, men vägarna var fortfarande torra och farbara. Ingen nederbörd av ngt slag. Vi höll båda ögonen uppspärrade efter hjortar. Tack och lov kom inga springande över motorvägen. Dock såg vi flera döda utmed vägkanten…

Vi lämnade av rumskompisen vid dennes hem strax efter kl.23 och 20 minuter senare var vi hemma. Det blev en väldigt lång dag, många km körda, men nu är Sonen hemma på jullov!

Slutet gott, allting gott!