Medan lunchen intogs på verandan fick vi minst sagt angenämt besök. Hela tranfamiljen med mor, far och de två ungarna. Ståtliga är de verkligen och en munsbit under fågelbrädan hann de få innan andra, häckande fåglar i närheten jagade bort denna fina familj. Familjen bor alldeles på andra sidan gatan där det finns kärrmark, så förhoppningsvis kommer de tillbaka för att söka mera mat.

Redan vid tiotiden hade Sonen och Flickvännen begett sig norrut igen. Först skulle de stanna för en frukostbit på resturang och sedan lite shopping innan de återvände till studieorten i delstaten North Dakota. ( Delstaten som angränsar Minnesota i nordväst. Minnesotas andra granne i norr är jättelandet Kanada.) Vid 17 tiden meddelade Sonen att de var framkomna och att resan hade gått bra.

Resten av lördagen har tillbringats i handarbetets tecken.

Inspirerad av den goda väninnan som också stickar sockor för närvarande, grävde jag fram ett lämpligt garn för tunna sockor. Lika tunna stickor ( som jag faktiskt kallar tandpetare, för mycket grövre än så är de inte!) och sedan satte jag igång. Jag började faktiskt på fredagskvällen och fortsatte idag. Garnet är melerat och mönstret mycket enkelt, även om det kanske ser komplicerat ut.

Lillasyster är en hejare på virkning och jobbar för närvarande på blommor! En hel blombukett nejlikor och lavendel knåpar hon ihop. Stjälkarna är gjorda av vajer som hon täcker med grönt garn. Fiffigt, inte sant?

Nu på kvällen har jag fortsatt att jobba på denna jättehalsduk. Den är verkligen rolig att sticka med så många olika variationer och mönster. Hur lång den bli återstår ännu att se…