Jo men det kunde vi nog fråga oss denna eftermiddag där vi satt på motorvägen. Fast i den enormt långa bilkön. Lillasyster och jag. Maken jobbade denna fredag, så han skulle komma efter oss så vi körde separat. Han tänkte som så att om Lillasyster och jag kommer oss iväg på eftermiddagen så slår vi trafiken och förhoppningsvis skulle den värsta trafiken också vara över efter jobbet vid 17 tiden när han kunde bege sig iväg till stugan.

Tji fick vi båda två! Det var smockfullt på vägarna som gick norrut från Tvillingstäderna! Både på eftermiddagen då Lillasyster och jag kom iväg och även på kvällen då Maken begav sig iväg efter jobbet.

Den normala körtiden är just under 3 timmar utan pauser. Idag tog färden nästan fyra timmar, men detta innehöll också en snabb paus för toalettbesök.

Fram kom vi så småningom ändå och likaså Maken senare på kvällen och nu är vi då här igen….

… mitt i skogen vid vår lilla sjö…. Lugnt och stilla och sjön är spegelblank. Även här har det regnat väldigt lite och det är varmt. inte så tryckande varmt som i storstaden, men visst räcker väl 27 plusgrader ändå?

Anledningen till dagens stockning på motorvägarna är USAs nationaldag inkommande tisdag. Många har ledigt både måndag och tisdag och kom till sina stugor precis som oss för att njuta av långhelgen. Däremot har Maken jobb och jag annat program på måndagen, så på förmiddagen blir det att vända hemåt igen. Dit är det dock en hel del timmar ännu och den dagen, den sorgen…. Trevlig helg alla läsare och smygbesökare!