När orden liksom tar slut….

Publicerad av

… ja, då uppstår helt enkelt en bloggtorka och så får man bara hålla paus ett tag. Ingen lust alls fanns till ngn bloggning de senaste dagarna. Till synes utan orsak. Men, men… dags för nya tag.Detta kan hända den mest ivriga bloggare och bloggerska har jag på känn.

Vi har seglat in i september ordentligt nu och med den månaden kommer då hösten var det tänkt…. Eller…? Jo, egentligen har den nog gjort det. Det är bara det att våran höst är mera vad ni kallar sommar där hemma i Norden. Dagstemperaturen rör sig där kring varma och sköna 25 grader och luften är så otroligt mycket svalare oc torrare. Inte kvav och tjockt som den är under sommaren. Det är verkligen skillnad på värme och värme!

I skrivande stund väntar jag på att klockan skall gå och det skall bli tid att hämta en viss Lillasyster från det nya gymnasiet. Skolbussen har hon missat rejält idag-med flit. Hon stannade efter skolan för att möjligen börja hjälpa till med gymnasiets teaterproduktioner och följa i brorsans fotspår. Hon är också aktiv i elevkåren och har en hel del bestyr både före och efter skolan med den också, så vi får väl se vad hon väljer sedan…. En sju timmar skoldag blir väldigt lång med aktiviteter både före och efter skoldagen….

Detta är andra veckan tillbaka i skolan och i åk. 9 för henne. Hon har valt franska i år och lämnar nu spanskan från mellanskolan bakom sig. Hittills tycker hon franskan är väldigt lätt och rolig att lära sig. Förhoppningsvis fortsätter intresset.

Maken fick ledigt denna tisdag pga få patienter. En stor strejk bland sjukvårdare som hör till facket började igår här i Minnesota och skall hålla på i dagarna tre. En del operationer har annullerats till följd av detta, men sjukhusen har anställt annan personal i några dagar för att kunna hålla öppet och ta hand om patienter på så normalt sätt som möjligt.

Inga andra stora nyheter finns det att rapportera och det är ju egentligen riktigt bra det med. Sonen verkar trivas på sitt nya håll i North Dakota och Dottern likaså i södra Wisconsin. På västfronten inte ett nytt alltså.

Med stickningen i famnen för några dagar sedan och Fiona som alltid håller sig nära förstås….

9 kommentarer

    1. Jo men visst är det bäst när vardagen rullar på… egentligen….. Det blev onekligen en lite väl lång tisdag för Lillasyster. Onsdagen lovar bli en aning kortare i alla fall….

      Gilla

  1. Visst har var och en ibland en känsla av att allt är sagt och skrivet, allt har visats via bilder. Och vem intresserar det vi skriver…? Jag har känt så flera gånger det här senaste året, men det oaktat vill jag skriva ett inlägg per dag, ibland blir det mycket kort med bara en bild. Bloggandet ger ändå motvikt till jobbet och jag har hittat så många fina vänner via bloggarna.
    Men känner du för att hålla paus så är det ju helt förståeligt och ok och sedan återvänder du med nya krafter 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Jag har under det senaste året faktiskt gått och funderat på om jag ens ska fortsätta blogga…. Och så slår skrivklådan till igen. Drömmen är att skriva en bok, men på vilket språk vet jag inte. Engelskan borde ju vara det naturliga eftersom jag bor i USA, men med dagens teknik gissar jag att det skulle gå att utge en bok på svenska på distans….

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.