Har ni någonsin uppskattat det samma, gamla vanliga? Ni vet då livet bara rullar på och det kan verka ganska entonigt, men bra ändå? Då inte mycket nytt händer, men allt är liksom likadant och det känns så där lagom säkert och tryggt?

Jag har märkt att ju äldre jag blir, desto mera uppskattar jag detta läge. Livet rullar på med jobb och skola och ngn förkylning här och där, men inte ngt värre än så.

Idag, torsdag var det en till sådan dag. Jobbet förflöt helt normalt och i en trevlig, inte så lugn takt ( eftersom det aldrig blir helt lugnt med en hög tre och fyraåringar…!). Strax efter att Lillasyster hade landat på hemmafronten med skolbussen, blev det en snabbt intaget  middagsmål och sedan iväg till Minneapolis och musikinstitutet för veckans lektion i harpspelets konster.

Lillasyster har nu blivit uppflyttad  till den största harpan och trivs väldigt bra med det. Hennes lektion ikväll var mycket givande och intressant och hon lärde sig en hel del. Vi föräldrar  sitter med henne på lektionerna, tysta som möss och gör anteckningar, så vi vet vad hon behöver öva hemma sedan under veckan.

Nu är vi hemma igen och det är kväller och sängdags återigen. En helt vanlig dag, utan några som helst överraskningar och det är som sagt, helt ok det med.