… blev det denna soliga novembersöndag. Sonen som vände hemåt igen efter en vecka i södra USA och på en mycket bra kurs, hämtades av Maken från flygfältet mitt på eftermiddagen. Hans flyg var två timmar försenat pga det kaos som skapades i fredags då det blev problem inom flygtrafiken i USA. Trött, hungrig, irriterad över förseningen och mycket förkyld åt han lunch efter hemkomst och sedan slängde han sig på soffan en stund. Efter en halvtimmes vila var han fast besluten att fortsätta resan med bil till studiestaden fem timmar norrut. ( trots sin mors ngt vaga protester…)
Sagt och gjort. Han packade det sista som han hade lämnat här hemma förra helgen innan han tog flyget söderut, kramade om oss föräldrar och satte sig bakom ratten. Normalt kör han hela vägen i ett och denna söndag var inget undantag. Vid 19.15 lokal tid meddelade han att han var framme. Han är en van och skicklig chaufför, men det är klart att mamman i huset oroade sig en aning ändå. Skönt var det att veta att färden hade gått bra.
Lillasyster med Pojkvän har också varit hemma i helgen men henne har vi knappt sett till och syskonen hann inte ens träffas. Nu är det sen kväller och Pojkvännen har varit snäll och kört henne den timme det tar att komma till hennes skola.
Maken var hemma under dagen ( förutom då han hämtade Sonen då…) men jobbar natt och hans skifte började kl.17. Hem kommer han åter måndag morgon vid 07.30 tiden.
Själv har jag faktiskt varit den enda som inte kommit och gått under hela söndagen. Och det skall väl vara ngn av oss som håller sig hemma också….

Naturligtvis ägnades kvällen till stickning. Mitt andra par sockor i mosaik blev klara. Jag har med flit använt olika färger ifall någon nu råkar fundera över detta.

Jag gillar verkligen mosaik mönstret och försöker mig på att använda det i en mössa också. Även detta garn är restgarn som jag hittade djupt nere i mina korgar och hittills verkar mönstret fungera finfint på en mössa också.
Medan jag satt och stickade såg jag på en dokumentär på Netflix i tre delar om skådespelaren Matthew Perry som heter kort och gott: The One about Matthew Perry. Tragisk såklart, men ändå en hel massa ljusglimtar.
Nu kommer däremot måndagen emot även här och det är hög tid att krypa ner under täcket. En trevlig och måndag önskas från den västra sidan av Potten.

Lämna ett svar