Den fina orkidén som jag fick högst oväntat för två veckor sedan av en kollega till Maken, har nu börjat slå ut. Jag har varit noga med att dagligen känna efter på mossan som omger den för att se om den är torr och behöver vattnas.

I torsdags innan vi åkte till stugan upptäckte jag att ngt var på gång och två av knopparna såg nästan bruna ut vid ena sidan. Först undrade jag om ngt var på tok, men sedan såg jag ju att det var blommor på gång!

Denna söndagskväll belönades jag med den första blomman och Harold drömmer i lila! Så fint inte sant? Det blir intressant att se om alla blommor spricker ut rätt nära varandra och om blommorna faktiskt kommer att blomma runt 2 månader som nätsidan därifrån Harold inhandlades utlovar.

I övrigt en trevlig söndag som började med gudstjänst som brukligt är i detta hus och sedan blev det träning för hela slanten. Jag på Peloton träningescykeln med ett direktsänt pass från New York medan Maken hoppade på sin egen, helt vanliga cykel och tog sig till och från Förortens sjukhus, dvs jobbet. Det blev en nätt, liten runda på 25 km och denna vecka, med det betydligt svalare vädret, planerar han natt cykla till och från jobbet. Åtminstone de dagar han jobbar dagtid.

På kvällen blev det grillat med Svärföräldrarna på besök och maten uppskattades och det åts med god aptit. Eftersom vädret bjöd på sitt allra bästa för sensomamren med +25 och strålande sol, ville jag inte åka till matbutiken på eftermiddagen. Det blev alltså att gräva djupt i skåp och skafferi, men visst blev det middag ändå. Ngn riktig efterrätt hade vi inte heller, så på samma gång som jag kokade mat bakade jag en sats småkakor åter. Fort gick det och klara blev de på samma gång som middagen.