Vid 15.20 skulle vi vara på plats vid serviceboendet där vi skulle uppträda denna lördagseftermiddag. En generalrepetition egentligen, men samtidigt ett uppträdande för serviceboendets invånare.

Lite som ett palats är detta boende och mycket fint inrett på insidan. Den tillfälliga julkören som jag medverkar i sjunger här varje december och likadant var det i år.

Ni kanske kommer ihåg den julröda halsduken som jag stickade för ngn vecka sedan? Nu skulle den användas:

Kvällens klädsel var helsvart med röda accessoarer och ovan ser ni resultatet. En av de andra kvinnorna i kören såg mig innan vi värmde upp och följande sades:

-Oh sure. You just needed a red scarf for this weekend so you made one for yourself?!

-Actually, yes. I didn’t have any red yarn, but my daughter had the perfect Christmasy red yarn I needed so I grabbed the skein out of her stash. Designed a pattern and made myself a scarf. Just two weeks ago.

-You’re kidding, right?

-Nope. Not kidding.

-I was just joking! I didn’t think you made it!

Men detta var ju lite kul faktiskt. Jag känner så många som stickar och virkar, så då ngn inte gör det förvånar det mig en aning. Verkligen roligt med dylika diskussioner måste jag säga!

Sedan var det dags att gå in på den lilla scenen. Orkestern ( en väldigt liten sådan) hade redan kommit igång med sitt första nummer medan vi gick upp på trappstegen och radade upp oss. Öppnade pärmarna med musiken och det roliga kunde börja….

Detta är en ny version av den klassiska Joy to the World sången. Lite låg för oss sopraner, men refrängen går lite högre i alla fall. En riktigt trevlig sång annars.