Maken och Sonen har just åkt iväg till flygfältet. Dottern landar om en halv timme  på hemmaplan i Minneapolis efter sin resa till Europa och frånvaro från familjen här i förorten på andra sidan Potten i 16 dagar. Klockan är 23.30 i skrivande stund.

Lillasyster gick och lade sig för två timmar sedan, men har fortfarande inte somnat. SÅ spännande och roligt skall det bli att få hem Storasyster. Sonen åkte, på Storasysters begäran med till flygfältet.

Maken hade inget emot att han kom med, så jag och Lillasyster stannade hemma. Det är ju, trots allt, mitt i natten.

Allt detta efter en frånvaro på endast två veckor! Om bara fem veckor flyttar hon till högskolan och kommer inte hem igen förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Hur skall detta gå undrar man…?!

Fast, visst är det härligt att alla barnen står varandra så nära! Fast det grälas så att stickorna flyger ibland och det ena vet bättre än den andra, så märks det sådana här ggr hur nära de står varandra och att kärleken nog finns där ändå. Kanske vi har lyckats lära dem ett och annat ändå. Den som lever på hoppet…

Syskonkram!