Allt-i-allo-dag i allt-i-allo väder

Efter nattens otroliga störtregn vaknade vi till strålande sol och skönt i luften. Ingen hetta, utan svala, sköna vindar. Upplagt för en morgonpromenad i rask takt i detta varma, sköna solsken. På med skor och så iväg.

Jag tog den första halvan utan hundar, men sedan gnagde samvetet i mig. De borde ju nog onekligen få komma med på nästa runda. Det var ju faktiskt inte alls för hett för dem, så ngn sådan ursäkt fungerade inte alls.

Sagt och gjort. Jag gick tillbaka till stugan och hämtade ivriga fyrbenta vänner. Någon halvtimme senare var vi tillbaka vid stugan och vår Lilly, 12 år i november, var allt annat än ivrig. Jag lät henne bestämma takten och den var verkligen inte rask där på slutet kan jag lova.

Tillbaka kom vi dock och det blev ett tävlande som hette duga till den gemensamma vattenskålen. Tydligen har vi inte tillgång till mera vatten än det som de just då hade i sin skål, av deras beteende att döma….

När de båda hade släckt törsten sjönk de ner på golvet för att vila.

Medan de vilade blev det då dags att ta tag i dagen. Stranden skulle rensas igen. Två veckor sedan sist och det märktes verkligen. Innan dess fick vi dock besök av både en utter, som vi aldrig sett i sjön förut och två lommar. Ngn bild på uttern lyckades vi inte få, men Maken gick ut på bryggan och satt länge, väl och tålmodigt med sin mobil i högsta hugg. Lommar är nyckfulla fåglar och väldigt bra på att dyka länge och långt. Oftast vistas de inte nära bryggorna längs sjön heller, så det gällde att passa på att få dem på bild.

Dessa lommar är faktiskt Minnesotas statsfågel och heter på engelska the Common Loon.

På eftermiddagen blev det då att jobba på stranden. I både solsken och regn! Molnen hopade sig rätt plötsligt och några minuter senare var regnet ett faktum. Maken höll på med att tvätta stugan utvändigt som han skall lacka och själv höll jag mig på stranden som sagt.