Med ett amerikanskt öga och ett skandinaviskt…

Publicerad av

… ser jag på STVs dokumentär Det här är ditt land. Den mycket duktiga TV journalisten Carina Bergfeldt visar sitt hemland, Sverige åt sin amerikanska bror Jeff. Jag visste att detta skulle bli en intressant serie att följa. Jag hade också en aning om att dokumentären skulle väcka starka känslor och tankar åt båda hållen, så varför inte sätta ner dessa tankar och känslor här…?

Först vill jag dock berätta att det land man är född och uppvuxen i är och förblir hemma. Själv har jag vid detta laget helt adopterat USA, och inte minst Minnesota, som hemma också. Rötterna finns ju naturligtvis i Jakobstad, Finland.

När man bor utomlands länge, så lär man sig att se saker och ting ur olika vinklar. Ett land är egentligen inte bättre eller sämre än ngt annat land. Olika saker helt enkelt görs på olika sätt i de olika länderna.

Denna Jeff då… Om du har sett programmet så vet du att han är högljudd, bullrig och väldigt amerikansk! Tycker till och med jag! Fast kanske det är bra med en riktig stereotyp i det här fallet, för då är det också lättare att anta att han har vissa (stereotypiska) åsikter.

I det första avsnittet var han väldigt vänligt inställd till Sverige, hade en väldigt positiv attityd och började faktiskt överväga att flytta, tillsammans med fru och barn till sin pappas hemland.

I det andra blev det lite annat ljud i skällan. Carina berättade att Jeff gärna ser att hans hustru Paula stannar hemma med deras lilla son och inte arbetar alls. Detta förstår Carina inte alls och tycker nog alldeles säkert att Jeff står i vägen för sin hustru och inte ger henne möjligheten att arbeta, ha en egen karriär och förtjäna pengar. Jeff hävdar att detta beslut var ett gemensamt sådant och att Paula gärna stannar hemma och sköter om hemmet. Detta anses säkert i Sverige och säkerligen hela Norden som ett mycket gammaldags koncept. Serien tar inte vidare upp varför det ofta är på detta sätt i USA:

-Föräldrarledigheten i USA är lagstadgad till 6 stycken obetalda veckor. Man FÅR ta längre ledighet om man vill, men enligt lagen måste mamman få åtminstone 6 veckor ledigt efter att bebisen föds. Denna ledighet är däremot obetald. ( Vissa företag erbjuder pappan obetald ledighet. Det börjar bli vanligare…)

-Dagisverksamhet finns tillgänglig från 6 veckor upp till 5 år då barn börjar i lågstadiet. Dock finns det inga bidrag för denna verksamhet, utan man betalar oftast en månadsavgift per barn. Skötsel av blöjbarn är dyrast och ju äldre barnet blir, dras summan på avgiften nedåt. Har man syskon på samma ställe, är summan vanligen ngt lägre för det äldre barnet plus att familjen vanligen får en viss procents rabatt eftersom de har flera barn på det dagiset.

-Barnbidrag som i Norden existerar inte. Dock får man dra av på skatten man betalar för varje barn man har, så på det visset blir det ett indirekt barnbidrag. Men pengar i handen får man alltså inte.

-Det finns ingen lag som säger att arbetsveckan är 40 timmar lång. Eller jo, det finns det väl, men om du arbetar över den summan timmar, måste företaget ge dig en och en halv ggr din normala timlön per timme. ( Om du har timlön alltså.)

-Har du årslön finns det helt enkelt ingen hejd på hur mycket folk jobbar. Dagis har i regel öppet mellan 06.30-18 och många barn har längre dagar på dagis än vad deras föräldrar har på sina jobb. Detta låter säkert helt otroligt galet och med skandinaviska mått är det säkert det. Detta är också en del av den amerikanska kulturen. Skyddsnät finns, men det är minimalt. För att klara livhanken anser många att de behöver jobba väldigt långa arbetsveckor.

-Till följd av detta är det många föräldrar som väljer att stanna hemma när barnen är små. Barnen slipper spendera en massa långa dagar på dagis och går ofta istället på dagis som ordnas på halvtid 2-3 dagar i veckan. För att få ha den möjligheten att leka med andra barn. Dessa halvtidsdagis kallas förskolor och bekostas också helt av föräldrarna igen. Dock är det ju förmånligare att endast ha barnen på dagis på halvtid ngn dag i veckan.

-I dokumentären pratar Jeff om att kvinnor ofta är hemma med småbarn, vilket i och för sig är sant. Här i Minnesota är det också väldigt vanligt att papporna är hemma med barnen Familjen måste ju själva göra vad som passar den bäst och om mamman råkar förtjäna mera än pappan, då är det ju klokast om hon fortsätter jobba då familjen skaffar barn. ( Den hemmavarande föräldern får inga bidrag, utan familjen klarar sig på den jobbande förälderns lön.)

Tidigare i inlägget skrev jag att jag uppfattar Jeff som väldigt stereotypiskt amerikansk, så att han har den synen på kvinnan och familjen är kanske inte så konstigt. Han jobbar för USAs arme och utbildar rekryter. Militären i USA håller konservativa ideal, så jag gissar att Jeff får en hel del av sina föreställningar därifrån. Detta pratas det ju inte heller om i dokumentären.

Är allt detta med barnomsorg gammaldags i USA då tycker ni? Jag brukade tycka så, men egentligen är det bara annorlunda. En helt annan kultur med helt andra mål och värderingar. Bra eller dåligt? Nja, Varken det ena eller det andra tycker jag. Igen-annorlunda än Skandinavien.

I avsnitt nummer två tar Carina med sin bror till en könsneutral förskola och jag måste säga att detta tyckte jag var en aning märkligt! Inte att hon tog med honom dit,men att sådan finns helt enkelt. Ngn sådan har jag inte träffat på här. Syskonen diskuterade med pedagogerna som nog tyckte de gjorde samhället en björntjänst, men Jeff vände lite på steken och jag måste säga att jag höll med honom! Varför endast könsneutral när man kan gå så mycket längre? Det är klart att alla barn i alla förskolor skall ha tillgång till prinsessklänningar och verktyg och bilar och barbie dockor och byggklossar och jag vet inte vad? Och det är ju helt självklart att man inte berömmer barn längre och kallar dem duktiga. Istället frågar man dem om deras tillvaro, ber dem beskriva vad de ritat osv, osv. Det behöver man ingen könsneutral förskola till! Och om man nu skall fokusera på ngt, varför inte hudfärg och allas likadana människovärde, alla människors rättigheter osv.

För att mänskligheten skall fortgå behövs det i framtiden också de som anser sig vara kvinnor och de som anser sig vara män. Skall vi bara blunda för kön istället för att vara inklusiva och låta alla få pröva på det de är intresserade av?

Nä. På den punkten är jag nog helt ense med Jeff som ni märker!

Det kommer ju flera program i den här serien, så jag gissar att jag kommer med ytterligare kommentarer. Hoppas detta inlägg inte tråkade ut er totalt, men jag hade som sagt en del att skriva ner…..

8 kommentarer

  1. Jag har tänkt se serien, men har inte gjort det ännu.
    Väldigt intressant att få höra hur verkligheten är på andra sidan potten. Barnen är väldigt små att börja vara på dagis från veckors ålder. Men jag förstår ju att alla inte kan vara hemma utan bidrag och lön.
    Livet är olika i olika länder och det är just det som faschinerar mig och som gör att jag bara älskar att resa och att lära känna nya kulturer.
    Det där med könsneutrala förskola det är kanske att ta i. Jag tänker att en 6 -åring inte per automatik skall formas till könsneutrala individer. Men det är säkert mycket som vi har osett.
    Å apropå julkalendern, den har jag heller inte sett. Men kanske jag skulle göra det, går ju att se i efterhand.

    Gillad av 1 person

    1. Onekligen en intressant dokumentär. Mycket som inte sägs eller förklaras om det amerikanska samhället dock.
      Fat mycket av det som jag skrev om kanske man inte riktigt förstår innan man är bosatt här?
      Det som jag fascinerats av mycket under denna pandemi är människors beteenden. Det beror föga på var på jorden man bor. Människan har likadana känslor och beteenden och behov oavsett vilken kultur man lever i.
      Julkalendern är bara bra! Lustigt koncept och kanske lite små otäckt om man är liten. Åtminstone lucka 10…..

      Gilla

  2. Jag har nu bott längre i Tyskland än jag bott i Sverige och Finland. Har nog också blivit väldigt ”tysk” i många avseenden men hemma är ju nog Finland där mina rötter finns! Väldigt ofta har jag känslan av att vara lite vilsen… jag känner mig inte som tysk innerst inne, i Sverige bodde jag bara som liten och har inte många minnen och i Finland känner jag mig bara hemma i Österbotten eftersom jag glömt mycket av det finska språket.

    Skandinavien är ju långt före Tyskland inom t.ex digitalisering och jämställdhet. För 40 år sedan var de flesta kvinnor i Tyskland hemmafruar men det har ändrats mycket på de senaste åren. Nuförtiden tar många pappor ut pappaledighet och jag märker att jämställdheten börjar bli bättre. Bara en av mina kompisar är hemmafru, alla andra jobbar (ofta deltid, så även jag).

    Dessutom gillar jag inte skolan här. Lågstadiet är bara 4 år och sen delar man upp barnen på olika skolor med olika nivåer. De som är duktiga får fortsätta på gymnasiet och har goda förutsättningar för att få en hög utbildning och förtjäna bra. De andra blir klassade som sämre och kan senare inte studera på universitet. Jag tycker också att det är dåligt att det inte finns tillgång till skolmat ännu i många skolor och därför jobbar många mammor bara halvtid för att kunna åka hem och göra lunch till barnen.

    Det som jag stör mig på hemma i Norden är att alla följer strömmen och ingen vågar säga sin åsikt (bara bakom ens rygg). Tyskarna är mera rakt på sak och säger vad de tycker. Detta uppfattar många nordbor som elakt och hemskt, men för tyskarna är det normalt och ingen tar illa upp.

    Sjukvården är också sämre än i Tyskland.

    Jag märker att jag som finlandssvensk är mycket mera flexibel och förstående både i Tyskland och i Finland. Jag längtar inte efter Finland (jo, snön saknar jag!) men saknar förstås min familj!! För mina två barn är det en enorm rikedom att få växa upp tvåspråkiga och många tyska vänner gillar verkligen Skandinavien och gillar att jag pratar svenska med barnen. 🇫🇮🇩🇪🇸🇪

    Gillad av 1 person

    1. Tack för dina tankar och funderingar Anne! Jag känner igen mig i mycket du skriver.
      Dock vet jag inte om jag håller med om att Norden är ’före’ vad gäller jämställdhet. Faktiskt. Bara för att det är annorlunda i länderna där vi bor, är de inte före. Detta är ju ingen tävling tänker jag….. 🤔 Det är svårt för en kultur att ändra över en natt och ibland passar ngt helt enkelt inte in i ett land som fungerar i ett annat.
      I USA erbjuder skolorna varm lunch till alla barn. Normalt kostar skol- lunchen i USA en minimal summa och många barn har med egna luncher hemifrån. Ofta är skollunchen av sämre kvalitet än den som barnen har med sig hemifrån.
      I år får våra barn gratis lunch i sina skolor i och med pandemin. Många föräldrar har förlorat/slutat jobba och det är kanske knapert med mat hemma. Det skall bli intressant att se ifall avgifterna för skollunchen helt och hållet slopas efter detta.

      Att stå med varsin fot i varsin kultur kan vara både vilseledande och berikande på alla plan. Jag håller helt med dig. Jag är på många sätt väldigt finlandssvensk ännu, men också väldigt amerikansk. Jag ser det mesta på flera än ett sätt och planerar nog inte att någonsin flytta hem till Finland igen. Kulturen i Finland är mera sluten och stel. Jag uppskattar numera den ’bullrigare och öppnare’ kulturen i USA.
      Dock menar jag detta inte heller som varken bra eller dåligt. Det bara är. 😀
      Trevlig helg till dig och familjen och tack igen för att du läser och kommenterar. 😀🇫🇮🇺🇸

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.