Med ett amerikanskt öga och ett skandinaviskt…

… ser jag på STVs dokumentär Det här är ditt land. Den mycket duktiga TV journalisten Carina Bergfeldt visar sitt hemland, Sverige åt sin amerikanska bror Jeff. Jag visste att detta skulle bli en intressant serie att följa. Jag hade också en aning om att dokumentären skulle väcka starka känslor och tankar åt båda hållen, så varför inte sätta ner dessa tankar och känslor här…?

Först vill jag dock berätta att det land man är född och uppvuxen i är och förblir hemma. Själv har jag vid detta laget helt adopterat USA, och inte minst Minnesota, som hemma också. Rötterna finns ju naturligtvis i Jakobstad, Finland.

När man bor utomlands länge, så lär man sig att se saker och ting ur olika vinklar. Ett land är egentligen inte bättre eller sämre än ngt annat land. Olika saker helt enkelt görs på olika sätt i de olika länderna.

Denna Jeff då… Om du har sett programmet så vet du att han är högljudd, bullrig och väldigt amerikansk! Tycker till och med jag! Fast kanske det är bra med en riktig stereotyp i det här fallet, för då är det också lättare att anta att han har vissa (stereotypiska) åsikter.

I det första avsnittet var han väldigt vänligt inställd till Sverige, hade en väldigt positiv attityd och började faktiskt överväga att flytta, tillsammans med fru och barn till sin pappas hemland.

I det andra blev det lite annat ljud i skällan. Carina berättade att Jeff gärna ser att hans hustru Paula stannar hemma med deras lilla son och inte arbetar alls. Detta förstår Carina inte alls och tycker nog alldeles säkert att Jeff står i vägen för sin hustru och inte ger henne möjligheten att arbeta, ha en egen karriär och förtjäna pengar. Jeff hävdar att detta beslut var ett gemensamt sådant och att Paula gärna stannar hemma och sköter om hemmet. Detta anses säkert i Sverige och säkerligen hela Norden som ett mycket gammaldags koncept. Serien tar inte vidare upp varför det ofta är på detta sätt i USA:

-Föräldrarledigheten i USA är lagstadgad till 6 stycken obetalda veckor. Man FÅR ta längre ledighet om man vill, men enligt lagen måste mamman få åtminstone 6 veckor ledigt efter att bebisen föds. Denna ledighet är däremot obetald. ( Vissa företag erbjuder pappan obetald ledighet. Det börjar bli vanligare…)

-Dagisverksamhet finns tillgänglig från 6 veckor upp till 5 år då barn börjar i lågstadiet. Dock finns det inga bidrag för denna verksamhet, utan man betalar oftast en månadsavgift per barn. Skötsel av blöjbarn är dyrast och ju äldre barnet blir, dras summan på avgiften nedåt. Har man syskon på samma ställe, är summan vanligen ngt lägre för det äldre barnet plus att familjen vanligen får en viss procents rabatt eftersom de har flera barn på det dagiset.

-Barnbidrag som i Norden existerar inte. Dock får man dra av på skatten man betalar för varje barn man har, så på det visset blir det ett indirekt barnbidrag. Men pengar i handen får man alltså inte.

-Det finns ingen lag som säger att arbetsveckan är 40 timmar lång. Eller jo, det finns det väl, men om du arbetar över den summan timmar, måste företaget ge dig en och en halv ggr din normala timlön per timme. ( Om du har timlön alltså.)

-Har du årslön finns det helt enkelt ingen hejd på hur mycket folk jobbar. Dagis har i regel öppet mellan 06.30-18 och många barn har längre dagar på dagis än vad deras föräldrar har på sina jobb. Detta låter säkert helt otroligt galet och med skandinaviska mått är det säkert det. Detta är också en del av den amerikanska kulturen. Skyddsnät finns, men det är minimalt. För att klara livhanken anser många att de behöver jobba väldigt långa arbetsveckor.

-Till följd av detta är det många föräldrar som väljer att stanna hemma när barnen är små. Barnen slipper spendera en massa långa dagar på dagis och går ofta istället på dagis som ordnas på halvtid 2-3 dagar i veckan. För att få ha den möjligheten att leka med andra barn. Dessa halvtidsdagis kallas förskolor och bekostas också helt av föräldrarna igen. Dock är det ju förmånligare att endast ha barnen på dagis på halvtid ngn dag i veckan.

-I dokumentären pratar Jeff om att kvinnor ofta är hemma med småbarn, vilket i och för sig är sant. Här i Minnesota är det också väldigt vanligt att papporna är hemma med barnen Familjen måste ju själva göra vad som passar den bäst och om mamman råkar förtjäna mera än pappan, då är det ju klokast om hon fortsätter jobba då familjen skaffar barn. ( Den hemmavarande föräldern får inga bidrag, utan familjen klarar sig på den jobbande förälderns lön.)

Tidigare i inlägget skrev jag att jag uppfattar Jeff som väldigt stereotypiskt amerikansk, så att han har den synen på kvinnan och familjen är kanske inte så konstigt. Han jobbar för USAs arme och utbildar rekryter. Militären i USA håller konservativa ideal, så jag gissar att Jeff får en hel del av sina föreställningar därifrån. Detta pratas det ju inte heller om i dokumentären.

Är allt detta med barnomsorg gammaldags i USA då tycker ni? Jag brukade tycka så, men egentligen är det bara annorlunda. En helt annan kultur med helt andra mål och värderingar. Bra eller dåligt? Nja, Varken det ena eller det andra tycker jag. Igen-annorlunda än Skandinavien.

I avsnitt nummer två tar Carina med sin bror till en könsneutral förskola och jag måste säga att detta tyckte jag var en aning märkligt! Inte att hon tog med honom dit,men att sådan finns helt enkelt. Ngn sådan har jag inte träffat på här. Syskonen diskuterade med pedagogerna som nog tyckte de gjorde samhället en björntjänst, men Jeff vände lite på steken och jag måste säga att jag höll med honom! Varför endast könsneutral när man kan gå så mycket längre? Det är klart att alla barn i alla förskolor skall ha tillgång till prinsessklänningar och verktyg och bilar och barbie dockor och byggklossar och jag vet inte vad? Och det är ju helt självklart att man inte berömmer barn längre och kallar dem duktiga. Istället frågar man dem om deras tillvaro, ber dem beskriva vad de ritat osv, osv. Det behöver man ingen könsneutral förskola till! Och om man nu skall fokusera på ngt, varför inte hudfärg och allas likadana människovärde, alla människors rättigheter osv.

För att mänskligheten skall fortgå behövs det i framtiden också de som anser sig vara kvinnor och de som anser sig vara män. Skall vi bara blunda för kön istället för att vara inklusiva och låta alla få pröva på det de är intresserade av?

Nä. På den punkten är jag nog helt ense med Jeff som ni märker!

Det kommer ju flera program i den här serien, så jag gissar att jag kommer med ytterligare kommentarer. Hoppas detta inlägg inte tråkade ut er totalt, men jag hade som sagt en del att skriva ner…..