Bättre lycka denna gång?

Förra hösten hade Sonen bett om att få ta lektioner i hur man  spelar (kontra)bas. Han började spela på sexan i mellanskolan i skolans stråkorkester, men hade inte tagit några privatlektioner. Endast lärt sig, som de flesta andra elever, det han kunde under orkesterlektionerna i skolan.

Maken hörde sig för och gjorde lite undersökningar och  hittade en instruktör i  hur att traktera detta stora instrument. Sonen, liksom de båda döttrarna har musiköra och tycker om musik.

Maken hittade en alldeles ypperlig instruktör  och någon vecka senare åkte Maken och Sonen iväg med det jättelika instrumentet i bilen. Lektionen gick över förväntan och alla var nöjda.

Endast två lektioner fick Sonen ha med denna instruktör, innan han ringde och berättade att ha hade sagt upp sig och inte längre kunde ge lektioner åt Sonen. Det hela verkade verkligen en smula hastigt och lustigt, men ngt mera fick vi aldrig reda på. Kanske det var lika bra det…?

Skolåret började och Sonen fortsatte på åttan i stråkorkestern och trivdes lika bra som förr, trots att han inte tog privatlektioner som han hade hoppats. Allt sportande kom emellan, simning, korgboll, friidrott, så det fanns inte mycket tid över för musik på fritiden.

Inkommande höst börjar Sonen i gymansiet. Där finns det två olika stråkorkestrar. En för alla som har spelat olika stråkinstrument sedan sexan eller längre och en annan orkester, som man faktiskt måste spela för dirigenten för att se om man har en chans att komma med eller inte. Sonen berättade att han var intresserad att komma med i den mera avancerade orkestern och vi uppmuntrade förstås honom att pröva. Vad hade han att förlora egentligen? Han fick ju hur som helst vara med i den mera allmänna stråkorkestern om han inte kom med i den andra.

Dock måste jag säga att jag var en smula skeptisk. Det är nämligen så att Sonen aldrig övar här hemma! Då vi ber honom öva, säger han helt enkelt:

– Jag behöver inte öva, jag kan allting!

Sonen övade i dagarna två ihärdigt efter skolan och till slut kände han sig redo. Sonen spelade de stycken som Dirigenten från gymnasiet hade bett att få höra och Maken filmade det med Sonens mobil. Sedan skickade Sonen in filmsnutten till Dirigenten och så började väntandet…

Någon vecka senare kom beskedet via e posten och visst hade Sonen kommit in till den mera avancerade orkestern!

NU gällde det att hitta en ny instruktör och för Sonen att ta lektioner över sommaren.

Idag, onsdag, åkte jag och Sonen till hans andra lektion. Förra veckan var det Maken som tog hand om den första lektionen. En trevlig herreman i 60 årsåldern tog emot oss. Lite professorlig och spelar själv i stråkorkester och förstås bas han med. Sonen fick läxor redan första veckan, men klagade inte. Han har faktiskt övat hemma varje kväll den senaste veckan utan att ens diskutera saken. Månne det lyckas den här gången, så att Sonen, som redan gillar sin nya lärare, får fortsätta ta privatlektioner och trivas i sin nya stråkorkester i skolan i höst. Vi får se….

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.