… är väl ändå ett märkligt namn på den dagen som inleder händelserna kring högtiden som så småningom skulle börja kallas påsk?
Det är väl knappast ngt bra alls en fredag där ngn torterades, fick bära sitt eget kors till sin egen begravningsplats och till sist dessutom dö…?!
Det tog sin lilla tid innan jag riktigt förstod innebörden i den engelska benämningen för Långfredagen men när jag väl fattade galoppen, ja men då blev det ju solklart!
Det är inte Långfredagen i sig själv med sina grymma händelser, som är bra. Inte händelseförloppet heller är särskilt trevligt men det som hela den hemska dagen resulterade i för så länge sedan. DET är bra.
Långfredagen i USA märks knappast i samhället idag. Om du inte är en kyrkobesökare förstås. Allt är öppet, posten, bankerna, skolorna om det inte råkar vara vårlov samma vecka som det är Stilla veckan osv, osv. ( märk väl att vårlovet inte heller kallas Easter break utan Spring break)
Kort och gott, Långfredagen räknas inte till ngn röd högtidsdag.
Vi var faktiskt lata och begav oss inte till kvällens gudstjänst. Ute regnar det och är riktigt kyligt. Middagen blev senare än jag hade räknat mig och att skynda iväg till gudstjänsten blev liksom inte av.
Istället såg jag på dokumentären Nunnan på SVTPLAY. Passade liksom mycket bra denna långfredag. Igår på Skärtorsdagen avverkade jag det första avsnittet och ikväll det andra.
En välgjord dokumentär minst sagt och en imponerande disciplin besitter den unga Nunnan Marta verkligen. Intressant och förbryllande att ngn skulle känna ett sådant starkt behov och kallelse att vilja ge upp sgs allt. Kan möjligen liknas vid kallelsen att bli präst eller missionär… men ändå inte. ( möjligen en präst eller munk. Då också såklart inom katolicismen)
Samtidigt som jag också på ngt sätt tänker att det är ett lite själviskt sätt att leva. Inom klostrets fyra väggar och inte ta sig ut någonsin för att hjälpa den nästa. Som bla Moder Teresa blev så känd för.
En sevärd dokumentär som väckte tankar och känslor och som sagt inledde påskhelgen väldigt bra.

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar