Under onsdagskvällen är det Bibel-och diskussionsgruppen min vid församlingen. En mycket trevlig liten grupp på nio kvinnor i samma åldrar. Innan pandemin var vi en mycket större grupp, men som så mycket annat, har folk fallit bort sedan dess. Synd faktiskt. Vi brukade ha med våra äkta hälfter också, men de har också fallit bort, vilket är synd det med. Det kan vara trevligt att få mäns syn på saker och ting också.

Ikväll hade vi återigen en mycket givande diskussion som handlade om att göra det samhälle bättre som vi lever i. Alltså inte hela landet eller delstaten, men vår lilla krets. Vår lilla bubbla och de förorter vi bor i. Hur kan vi stötta mindre bemedlade, som det tyvärr finns gott om. Inte nödvändigtvis direkt med pengar. Och som en kvinna förslog, inte bara mindre bemedlade, utan medmänniskan omkring oss. Hon berättade hur hon, på pareringen vid matbutiken, hade hjälpt en mamma med tre små barn. Medan mamman satte in sina barn i bilstolarna, erbjöd sig kvinnan att sätta hennes inköp i bakluckan och föra bort kundvagnen. Och kvinnan blev så glad och tacksam för den lilla, men mycket hjälpsamma gesten!

Trots alla mina 30+ år i USA är jag fortfarande rätt finländsk på många sätt och vis och skulle nog inte känna mig bekväm med att gå fram till främmande människor och erbjuda min hjälp med barn och kundvagnar…. Däremot har jag inte gjort ngt så enkelt som gett blod på år och dag! Alltså kollade jag upp saken vid hemkomst och det verkar vara bara att anmäla sig. Antingen till Röda korset eller till ett annat ställe som finns här i Förorten.

Skänker bort kläder gör jag regelbundet i alla fall och vi ger en summa pengar varje månad till vår församling som använder dessa medel bla till stipendier för familjer som behöver hjälp med räkningar för förskolan tex. ( Förskolan här handlar om barn från 0-5. Dvs dagis verksamhet.) Livsmedel skänker vi också till församlingens olika insamlingar. Just nu pågår en insamling av barnen och ungdomarna i vår församling och till den gav jag flera lådor frukost flingor.

Inte en kan göra allt men vi kan alla göra ngt och det finns alltid alla möjliga sätt att göra livet drägligare för ngn annan. En liten gest, som att hjälpa mamman på parkeringen, kan verkligen förgylla någons dag.

Det gäller alltså att hålla ögon och öron öppna för att se var en hjälpande hand kan behövas och det intressanta är ju att man själv mår så bra av att kunna få hjälpa en medmänniska också. Det har till och med bevisats vetenskapligt att människan mår mentalt bättre av att få stötta och hjälpa till í olika situationer.

Med detta vill jag alltså utmana och uppmana er alla som läser dessa skriverier att göra ngt trevligt för ngn medmänniska dagligen eller så ofta som möjligt. Det behöver inte kosta en massa pengar, men kan vara guld värt ändå!