Långt ute på klipporna  hittade jag henne. Trots den kalla vinden satt hon bara där och njöt! Dottern, som nu har vistats på denna, min barndomsstrand hela sex somrar! Det blåste som sagt, endast runt 15 grader i luften och ändå satt hon där i bara t skjorta och shorts och drog in den ljuvliga havsluften genom näsborrarna.

Efter en stund blev hon en aningen för frusen och hittade en plats i sanden istället. Fortfarande kyligt i luften, men i lä från de hårda vindarna. Idag har vi alla varit trötta pga tidsskillnaden och det var svårt för Dottern att inte somna i denna mjuka och trots allt, varma sand.

Det blev en trevlig eftermiddag med besök från både Sverige och min Syster Yster med tillhörande barn.

Lillasyster var nog lite tveksam över det här med simning, men kunde inte låta bli när kusinerna bestämde sig för att simma. Vad kallt det var!

Vi får se vad morgondagen bjuder på… 😉