Märkta!

Vi har en mamma på jobbet med en väldigt läsintresserade son. Så pass intresserad att han tog upp läsningen på egen hand som treåring!

Nu har han börjat skolan, i Kindergarten, som barnen börjar här vid fyllda fem år, och böckerna som läses där är tråkiga och lätta tycker pojken.

Så nu har mamman ( som jag känner sedan tidigare) efterlyst lite svårare och mera utmanande läsmaterial för sin pojke.

Alltså gick jag igenom barnens hyllor här hemma och grävde fram alla deras Magic Tree House böcker. Detta är en oerhört bra serie för barn som kommit lite längre i läsningen. Våra barn plöjde igenom dessa böcker i åldrarna 7-8 år.

Böckerna tar upp olika historiska händelser och spinner sedan en berättelse kring händelsen. Ett syskonpar reser bakåt i tiden och hamnar på så sätt till olika århundratal.

Väldigt intressanta att läsa alltså.

Då jag hade grävt fram alla böckerna i helgen frågade jag barnen här hemma om de ville behålla böckerna eller om jag fick ge bort dem. Varken Sonen eller Lillasyster brydde sig vad som hände med dem.

När jag däremot kollade med Dottern i Wisconsin, var hon av en helt annan åsikt! Böckerna har gått i arv från henne och vi har fyllt på lagret varteftersom och nu har vi kring 25 böcker. Dottern ville inte alls skiljas från dem!

Följaktligen gick jag igenom hela högen imorse och markerade dem med Dotterns namn.

Nu är de då klara för leverans och jag hoppas att femåringen får lika många fina lässtunder som vi haft med denna serie.

( böckerna är skrivna är författaren Mary Pope Osborne. Jag vet inte om de översatts till svenska.)

September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.

Sand mella tårna- äntligen!

Som barn tillbringade jag somrarna i Fäboda utanför Jakobstad på världens härligast sandstrand med världens skönaste sand. Denna sand har satt sina spår och ända sedan jag flyttade till mitt i landet i USA, där inget HAV finns, har jag åtminstone lyckats söka mig till en sandstrand vid en sjö varje sommar.

Hittills denna sommar hade ingen sådan utflykt blivit av. Barnen är stora och har inget som helst intresse  av att åka till stranden med mamma för att gräva och bygga sandslott. Alltså, gjorde jag äntligen slag i saken denna heta söndagseftermiddag och skulle bege mig alldeles själv till stranden. En god bok packades med i väskan ( Fyren mellan haven har jag bestämt mig för att fortsätta med i serien Sommarläsning…), en stor flaska vatten och solskyddskrämen förstås!

Då visade det sig att Lillasyster var intresserad av att komma med! Vad glad en mamma blev och Lillasyster bytte snabbt om till simdräkt och packade en väska hon med. Sandleksaker som spadar och hinkar, ville hon inte ha med, påstod att dessa var endast för småbarn, så vi skippade  dessa. En stor flaska vatten för henne  med och sedan bar det iväg.

Och visst var det ljuvligt att äntligen få sticka tårna i sanden! Det enda problemet var att sanden var nästan för het och vi fick småspringa från filten som vi bredde ut med våra handdukar ovanpå, till sjön för att inte bränna fötterna. Fast, så var det ju nog en bra bit över trettio grader också,  med den påföljden att vi tilbringade  en hel del tid i sjön.

Lite läsning hann vi också med emellan plaskandet i vågorna och Lillasyster hittade också några barn att bygga sandslott med… trots att denna sysselsättning endast är för yngre barn…! 😉

Min handduk med strandväskan, boken och solskyddskrämen.

Ingen havsutsikt att ta till här hos oss, men sjöar duger de också, har jag fått lära mig.

 

Helgens avstickare

Tre timmar tog lördagsförmiddagens bilresa till norra delen av grannstaten Wisconsin. Inte ngn resa som vi hade planerat länge precis eftersom vi bestämde oss på torsdagseftermiddagen att göra denna avstickare på lördagen. Sova borta en natt och sedan köra hem igen på söndagsförmiddagen. Missade dagens gudstjänstbesök, men det må  vara hänt.

Det blev en intensiv, men trelivg liten avstickare. Ni som troget följer min blogg, vet att för ngn vecka sedan var jag oerhört sugen på att bjuda på en sommarvilla hemma i Jakobstad, men Maken och jag bestämde oss för att inte göra detta. Vi tyckte helt enkelt att priset var för högt för den lilla användning som vi skulle få av den. Vi är i regel hemma i Finland varannan sommar, två veckor i gången och det verkade lite väl lyx att faktiskt ha en sommarstuga så långt borta.

Stugan har faktiskt sålts och jag tror att de nya ägarna kommer att vara mer än nöjda och få mycket mera användning av den än vad vi skulle ha fått.

Dock gav detta med sommarstuga på närmare håll mersmak och vi började söka. Eftersom Tvillingstäderna har en befolkning på ca.3 miljoner, finns det helt enkelt inga sommarstugor på nära håll. Inte så mycekt vatten heller, trots att staten är alldeles översållad i sjöar. För att hittta sommarstugor behöver man söka sig norrut i staten, där det också är en aning svalare än här i metropolen.

Sagt och gjort. Seaste vår köpte min chef och henens man en sommarstuga, så det var väldigt enkelt att kontakta henen för att få bra, färsk och pålitlig information. Maken och hennes Make kontaktade varndra en kväll och förde ett långt samtal och Maken fick goda råd av ngn som just har gått igenom hela processen.

Sökandet med ljus och lykta efter den perfekta sommarstugan hade nu börjat på allvar och sökandet tog oss från norra delen av denna stat, till den norra delen av grannstaten, nämligen Wisconsins. Där verkade det finnas mera möjligheter och flera sommarstugor till salu i den prisklass som vi hade tänkt oss, men hujedamej! Alla vill äga en liten plätt land vid en sjö och priserna sätts därefter.

Maken fick, genom en arbetskamrat som också äger en sommarstuga i samma område kontakt med en husmäklare.  Han skickade oss en lista på stugor i den prisklass som vi var nöjda med och det bar iväg, med Lillasyster och Sonen i baksätet tidigt på lördagsmorgonen.

Efter tre timmar i bilen var vi då framme och sökandet på allvar kunde börja. Husmäklaren visade sig vara väldigt ung, rätt oerfaren, men i alla fall trevlig.

Bilden ovan visar en av sommarstugorna som vi såg på, men som vi faktiskt strök av listan. Stugan i sig själv var väldigt mysig, men var belägen nästan mitt i skogen med myggen  och hade knappt ngn utsikt ner till sjön. För att sedan komma till sjön tog man en miljon trappor ( verkade det som) ner och kom sedan till bryggan, som de flesta andra gick rakt ut i vattnet.

Denna bild tog jag nerifrån sjön och om ni tittar riktgt noga syns Lillasyster där uppe som en liten prick. Alltså, föll den sommarstugan av listan med en gång.

Denna sommarstuga  ovan visade sig inte riktigt vra en äkta  sommarstuga. Det äldre paret som bor där nu, bor där året om. Den är fantastiskt fin inuti, men ngn sommarstuga är den inte och det visade sig vara ett s.k twin home, med grannar på andra sidan väggen. En till som  kruxades av listan.

Bilden ovan föreställer en av de tre resterande favoriterna. Det är en stockstuga, byggd på 1990 talet, liten inuti, men otroligt mysig! Stor tomt, vilka de andra inte hade och inga grannar tätt inpå. Dock ingen strand att prata om, endast bryggan rakt ut i sjön, men sjön är grund och det är bara att vada ut. Utrymme för en bastu finns på tomten också, men denna stuga behöver ett helt nytt kök och lite målararbete etc.

Vi såg på totalt fem hem/sommarstugor och två tomter och sedan stod Maken och husmäklaren och pratade en stund i ösregnet innan vi trötta efter dagens program åkte iväg till motellet. Där hade vi lycktas reservera det sista rummet som fanns för natten.

Motellet var verkligen inget lyxhotell och i snyggare hotell hade vi alla bott, men en natt gick väl an. Åtminstone hittade vi en helt underbar pizzeria med utsökta pizzor innan vi körde tillbaka till detta motell igen och tillbringade kvällen/natten i högst obekväma sängar med knöliga kuddar. Som sagt, en natt gick väl an…

Åtminstone var utsikten från vårt rum väldigt fin, ävenom det regnade och  himlen var mulen och grå.

Hemkomna igen denna söndag har vi mycket att tänka på. Fina sommarstugor finns det att köpa, alla med olika för-och nackdelar, som inte går att kombinera. Sökandet med ljus och lykta och diskussionerna  fortsätter…

 

Lite som Emmentaler…

… med hål i ni vet! Detta märkte jag inte först om den andra filmen Mamma Mia, som jag och Dottern gick för att se  på fredagskvällen. Senare efter att jag kommit hem och läste kommentarerna på en Facebook sida angående filmen, märkte jag ju förstås att många hade rätt. Det lämnades många luckor som inte besvarades från den första filmen, eller så följdes inte den påstådda handlingen  i den andra filmen som hade föreslagits i den första  filmen.

Nåja, det må nu vara hänt, jag formligen älskade filmen ändå! Jag var 6 år gammal när jag fick min första ABBA kassett hörni och har älskat deras musik ända sedan dess!

Jag ville ta med mig kassetten till dagis, så mamma  skrev mitt namn högst upp på pärmen till kassetten, både förnamn och efternamn rymdes med på min Voulez Vous kassett, så att den tryggt skulle komma hem igen.

Hem kom den och finns här i USA med mig nu! Har jag en kassettbandspelare till mitt förfogande så att jag kan spela den? Nej, den sista som vi hade för rätt länge sedan sade upp kontraktet, men till alla lycka har jag nu flera ABBA album nerladdade på min mobil istället.

Kassetten lär jag dock inte kasta bort. Den bär med sig fina minnen.

Var filmen sevärd? Tyckte du om den första, så tycker du helt klart om den andra, trots att vissa detaljer inte stämmer om man jämför med den första filmen, men det går  det lätt att komma över och bara njuta av musiken, skådespeleriet och hela den härliga känslan som man får av filmen.

Dottern och jag gick alltså tillsammans och såg den och hon är lika begeistrad som jag och har faktiskt redan laddat ner filmmusiken, och jag gissar nog att jag gör samma sak…

En ny bekantskap för Dottern var den amerikanska sångerskan Cher, som också medverkar i filmen, med sin djupa, mäktiga röst. Jag hade lite glömt hurdan röst hon har, men visst är den annorlunda. I filmen verkar den ännu mäktigare i och med att hon sjunger sången Fernando och hela bion ekade av hennes djupa toner.

Det är faktiskt lite synd att Cher inte blev känd inom en annan genre än popmusikens. Jag tror nämligen hon skulle ha varit fenomenal stjärna på till exempel Broadway i ngn stor musikal. Fast hon har redan hunnit bli 72 år, så det är kanske lite sent att börja om nu…

Jag kommer att se på filmen snart igen, med Maken! Jag har nämligen födelsedag inkommadne vecka och skulle det inte vara en fantastisk present om han tog mig på en biokväll med honom…?!

Namnsdag?! Say what?!

Först av allt vill jag naturligtvis skriva och tacka alla de som via nätet har grattat mig på namnsdagen idag! Det var verkligen roligt att få de olika meddelanden via WhatsApp och Facebook! Anledningen till att det var extra roligt är att jag helt hade glömt bort att jag hade namnsdag! Här på andra sidan Potten firas inget sådant. De olika datumen är inte förknippade med ngt namn, utan istället förknippas datumen med det mera typiska, som olika högtider.

Maken frågade mig när han hade namnsdag och jag sade att jag inte  visste. Då bestämde han helt sonika att hela familjen hade namnsdag idag! Ha!

Fast sedan frågade han faktiskt hur det bestäms på riktigt vilka datum som vilka namn skall firas och hur började det hela….? Någon som vet?

Rosor är alltid trevliga, namnsdag, som bröllopsdag, födelsedag etc. Så här såg rosbusken ut framför vårt hem i slutet på juni.

 

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!