Sjuttiotalstapeter!

Ja, det blev lite så, tycker ni inte? Jag satt nämligen och målade en stund både nu på kvällen och idag på eftermiddagen, och efter att jag  blev färdig med näckrosorna ovan tyckte jag att de började se ut som tapeter från 70 talet!

Fast visst var det skönt att sitta och måla igen! Jag brukade faktiskt sitta och måla lite nu som då för några år sedan.Speciellt då Lillasyster var yngre. Vi hade en bok att färglägga i  på bordet mellan oss och hon tog den ena sidan och jag den andra och det var hur kul som helst!

Nu är hon 11 år och stor och vill inte sitta och måla med mor sin, så jag gör det ensam istället och det går nog et också, även om det så klart hade varit roligare om hon varit med….

Båda flickorna har städat ut en massa grejer och kläder ur sina rum i sommar och denna lilla bok med bilder att färglägga i hittades helt oanvänd. Istället för att lägga den i ngn hög till loppis, tog jag över den och nu har jag fått sköna stunder med färgpennorna idag. Gissar att jag tar och färglägger en stund imorgon också….

Denna blomma var först ut i eftermiddags….

Hipp, upp hurra, hon fyllde 19 idag!

Och som  alla andra föräldrar skakar jag på huvudet och undra vart i alla världens tider den där tiden har gått! 19 alltså?! Jag födde ju henne igår!

En vecka över tiden kom hon med massiva 4.2 kg i vikt! Snäll och lugn bebis var hon och bekanta undrade hur Maken och jag kunde se så pigga och välmående ut med en nyfödd bebis i huset!

Hon är fortfarande lugn av sig. Glad och trevlig och väldigt snäll. Nästan för snäll ibland. Älskar hundarna våra och alla andra djur med för den delen. Kreativ och fantastiskt duktig på att skapa med pennor, penslar och papper. Sy har hon också lärt sig och språk är hon duktig på.

Om två veckor kommer hon hem för sommaren. Det ser vi så fram emot!!

Grattis älskade Dotter! ❤️

Resan är bokad!

För nästan två år  sedan, den 15.7 2017 satt hela familjen på flyget på väg österut, långt österut! Hem till Finland bar vingarna oss och i sommar, nästan på precis samm datum, åker vi österut igen! Resan är bokad, men pga för många järn i elden åker inte hela familjen hem den här gången. Det blir endast Lillasyster och jag!

Vi skall stanna två veckor och visst kommer det att kännsa lite konstigt utan Maken och de andra två barnen, men i år måste det bli så här.

För en vecka sedan bokade jag biljetterna, och glädjen stod högt i tak. Den andra två ungdomarna är nog lite snopna, men planen är att vi förhoppningsvis åker hem hela familjen sommaren 2020 istället.

Vi flyger den vanliga rutten: från Minneapolis direkt till Island och på det sättet skippa den jobbiga tullen på USAs östkust, sedan vidare till Stockholm och därifrån  sist men inte minst  till Vasa. Från dörr till dörr brukar resan ta kring 20 h, den är lång, men ändå smidig.

Nu ser jag så fram emot att få träffa alla! Mor i huset i Fäboda fyller jämnt och hon skall natruligtvis firas. Syster Yster med familj skall hälsas på och förhoppningvis mång andra nära och kära.

Jag har redan lagt in en beställning på värme och mycket sol. Senaste gång vi var på besök var det kallt, riktigt kallt!

Jag och min Lillasyster!

Fäboda är och förblir hemma… Trots en väldigt kall sommardag när detta foto  togs.

Truth and dare och annat bus

Decibelnivån är på högsta volym i övre våningen bakom Lillasysters stängda dörr. Det är fredag kväll och medan snön fortsätter att vräka ner där ute, är det full hålligång här inne. Lillasyster har nämligen sina två BFFs ( Best Friends Forever) här ikväll. De skall stanna över natten, så jag gissar att det är närmare midnatt innan vi får dem att lugna ner sig och få några timmars sömn.

Den ena kompisen har aldrig någonsin sovit över hos en kompis förut, men hon är inte av den oroliga sorten, så jag tror nog det skall gå bra. Den andra kompisen har sovit över hemma hos oss förut och det har gått väldigt bra.

Just nu håller flickorna på med lekar och bus. För en stund sedan lekte de leken ‘Truth and dare’.

Jag är helt bergsäker på att leken finns på svenska också i ngn form. Leken går ut på att man turas om att antingen berätta ngt som är sant som vännerna inte vet eller så utmanas man att göra ngt som man egentligen inte skulle vilja göra. För en stund sedan, medan jag stod och diskade i köket, kom flickorna ut på trappan i övre våningen och jag hörde en av dem säga åt Lillasyster:

You have to say it! Nice and loud so your mom can hear you in the kitchen!

– Do I have to?,  frågade Lillasyster varpå kompisen igen påpekade att hon definitivt måste.

– I like….. Och medan Lillasyster försökte säga högt och tydligt vem hon för tillfället är förtjust i, exploderade flickskaran i skrattsalvor där uppe på trappan och vem Lillasyster är förtjust i hörde jag aldrig.

Jag stod där med disken min och smålog en aning. Så skall det ju vara när man är i den åldern. Intresset för det andra könet börjar göra spira och det fnittras och fnissas. Inget är märkvärdigt med detta och roligt är det ju att Lillasyster har så goda kompisar.

Det skall bli intressant att se hur kvällen fortskrider….

Pyntat!

Nu har vi jul, här i vårt hus…

Helgens mål var att få hemmet helt julpyntat och se det fick vi! Storstädning frågar ni kanske? Nej, men lite vanlig städning. Storstädning inför julen är ngt som jag länge sedan slutat med. Byte av gardiner inför julen kanske ni undrar? Nej, inte det heller. Äger inte ens julgardiner, fast de säkert finns att köpas.

Julbkaning? Nej, inte ännu, men pepparkakor skall vi nog få till här endera helgen. Som barn bakade vi alltid  pepparkakor på Finlands självständighetsdag den 6.12, men eftersom detta inte är någon helgdag här på andra sidan Potten, blir det bakning av pepparkakor en annan  dag istället.

Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan….

Tyvärr syns inte jakobstadssymbolerna tro, hopp och kärlek på denna bild, men tro mig, de är upphängda de med och sprider sitt  hemtrevliga, röda sken  som allla andra jular….

Märkta!

Vi har en mamma på jobbet med en väldigt läsintresserade son. Så pass intresserad att han tog upp läsningen på egen hand som treåring!

Nu har han börjat skolan, i Kindergarten, som barnen börjar här vid fyllda fem år, och böckerna som läses där är tråkiga och lätta tycker pojken.

Så nu har mamman ( som jag känner sedan tidigare) efterlyst lite svårare och mera utmanande läsmaterial för sin pojke.

Alltså gick jag igenom barnens hyllor här hemma och grävde fram alla deras Magic Tree House böcker. Detta är en oerhört bra serie för barn som kommit lite längre i läsningen. Våra barn plöjde igenom dessa böcker i åldrarna 7-8 år.

Böckerna tar upp olika historiska händelser och spinner sedan en berättelse kring händelsen. Ett syskonpar reser bakåt i tiden och hamnar på så sätt till olika århundratal.

Väldigt intressanta att läsa alltså.

Då jag hade grävt fram alla böckerna i helgen frågade jag barnen här hemma om de ville behålla böckerna eller om jag fick ge bort dem. Varken Sonen eller Lillasyster brydde sig vad som hände med dem.

När jag däremot kollade med Dottern i Wisconsin, var hon av en helt annan åsikt! Böckerna har gått i arv från henne och vi har fyllt på lagret varteftersom och nu har vi kring 25 böcker. Dottern ville inte alls skiljas från dem!

Följaktligen gick jag igenom hela högen imorse och markerade dem med Dotterns namn.

Nu är de då klara för leverans och jag hoppas att femåringen får lika många fina lässtunder som vi haft med denna serie.

( böckerna är skrivna är författaren Mary Pope Osborne. Jag vet inte om de översatts till svenska.)

September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.