Resan är bokad!

För nästan två år  sedan, den 15.7 2017 satt hela familjen på flyget på väg österut, långt österut! Hem till Finland bar vingarna oss och i sommar, nästan på precis samm datum, åker vi österut igen! Resan är bokad, men pga för många järn i elden åker inte hela familjen hem den här gången. Det blir endast Lillasyster och jag!

Vi skall stanna två veckor och visst kommer det att kännsa lite konstigt utan Maken och de andra två barnen, men i år måste det bli så här.

För en vecka sedan bokade jag biljetterna, och glädjen stod högt i tak. Den andra två ungdomarna är nog lite snopna, men planen är att vi förhoppningsvis åker hem hela familjen sommaren 2020 istället.

Vi flyger den vanliga rutten: från Minneapolis direkt till Island och på det sättet skippa den jobbiga tullen på USAs östkust, sedan vidare till Stockholm och därifrån  sist men inte minst  till Vasa. Från dörr till dörr brukar resan ta kring 20 h, den är lång, men ändå smidig.

Nu ser jag så fram emot att få träffa alla! Mor i huset i Fäboda fyller jämnt och hon skall natruligtvis firas. Syster Yster med familj skall hälsas på och förhoppningvis mång andra nära och kära.

Jag har redan lagt in en beställning på värme och mycket sol. Senaste gång vi var på besök var det kallt, riktigt kallt!

Jag och min Lillasyster!

Fäboda är och förblir hemma… Trots en väldigt kall sommardag när detta foto  togs.

Truth and dare och annat bus

Decibelnivån är på högsta volym i övre våningen bakom Lillasysters stängda dörr. Det är fredag kväll och medan snön fortsätter att vräka ner där ute, är det full hålligång här inne. Lillasyster har nämligen sina två BFFs ( Best Friends Forever) här ikväll. De skall stanna över natten, så jag gissar att det är närmare midnatt innan vi får dem att lugna ner sig och få några timmars sömn.

Den ena kompisen har aldrig någonsin sovit över hos en kompis förut, men hon är inte av den oroliga sorten, så jag tror nog det skall gå bra. Den andra kompisen har sovit över hemma hos oss förut och det har gått väldigt bra.

Just nu håller flickorna på med lekar och bus. För en stund sedan lekte de leken ‘Truth and dare’.

Jag är helt bergsäker på att leken finns på svenska också i ngn form. Leken går ut på att man turas om att antingen berätta ngt som är sant som vännerna inte vet eller så utmanas man att göra ngt som man egentligen inte skulle vilja göra. För en stund sedan, medan jag stod och diskade i köket, kom flickorna ut på trappan i övre våningen och jag hörde en av dem säga åt Lillasyster:

You have to say it! Nice and loud so your mom can hear you in the kitchen!

– Do I have to?,  frågade Lillasyster varpå kompisen igen påpekade att hon definitivt måste.

– I like….. Och medan Lillasyster försökte säga högt och tydligt vem hon för tillfället är förtjust i, exploderade flickskaran i skrattsalvor där uppe på trappan och vem Lillasyster är förtjust i hörde jag aldrig.

Jag stod där med disken min och smålog en aning. Så skall det ju vara när man är i den åldern. Intresset för det andra könet börjar göra spira och det fnittras och fnissas. Inget är märkvärdigt med detta och roligt är det ju att Lillasyster har så goda kompisar.

Det skall bli intressant att se hur kvällen fortskrider….

Pyntat!

Nu har vi jul, här i vårt hus…

Helgens mål var att få hemmet helt julpyntat och se det fick vi! Storstädning frågar ni kanske? Nej, men lite vanlig städning. Storstädning inför julen är ngt som jag länge sedan slutat med. Byte av gardiner inför julen kanske ni undrar? Nej, inte det heller. Äger inte ens julgardiner, fast de säkert finns att köpas.

Julbkaning? Nej, inte ännu, men pepparkakor skall vi nog få till här endera helgen. Som barn bakade vi alltid  pepparkakor på Finlands självständighetsdag den 6.12, men eftersom detta inte är någon helgdag här på andra sidan Potten, blir det bakning av pepparkakor en annan  dag istället.

Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan….

Tyvärr syns inte jakobstadssymbolerna tro, hopp och kärlek på denna bild, men tro mig, de är upphängda de med och sprider sitt  hemtrevliga, röda sken  som allla andra jular….

Märkta!

Vi har en mamma på jobbet med en väldigt läsintresserade son. Så pass intresserad att han tog upp läsningen på egen hand som treåring!

Nu har han börjat skolan, i Kindergarten, som barnen börjar här vid fyllda fem år, och böckerna som läses där är tråkiga och lätta tycker pojken.

Så nu har mamman ( som jag känner sedan tidigare) efterlyst lite svårare och mera utmanande läsmaterial för sin pojke.

Alltså gick jag igenom barnens hyllor här hemma och grävde fram alla deras Magic Tree House böcker. Detta är en oerhört bra serie för barn som kommit lite längre i läsningen. Våra barn plöjde igenom dessa böcker i åldrarna 7-8 år.

Böckerna tar upp olika historiska händelser och spinner sedan en berättelse kring händelsen. Ett syskonpar reser bakåt i tiden och hamnar på så sätt till olika århundratal.

Väldigt intressanta att läsa alltså.

Då jag hade grävt fram alla böckerna i helgen frågade jag barnen här hemma om de ville behålla böckerna eller om jag fick ge bort dem. Varken Sonen eller Lillasyster brydde sig vad som hände med dem.

När jag däremot kollade med Dottern i Wisconsin, var hon av en helt annan åsikt! Böckerna har gått i arv från henne och vi har fyllt på lagret varteftersom och nu har vi kring 25 böcker. Dottern ville inte alls skiljas från dem!

Följaktligen gick jag igenom hela högen imorse och markerade dem med Dotterns namn.

Nu är de då klara för leverans och jag hoppas att femåringen får lika många fina lässtunder som vi haft med denna serie.

( böckerna är skrivna är författaren Mary Pope Osborne. Jag vet inte om de översatts till svenska.)

September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.

Sand mella tårna- äntligen!

Som barn tillbringade jag somrarna i Fäboda utanför Jakobstad på världens härligast sandstrand med världens skönaste sand. Denna sand har satt sina spår och ända sedan jag flyttade till mitt i landet i USA, där inget HAV finns, har jag åtminstone lyckats söka mig till en sandstrand vid en sjö varje sommar.

Hittills denna sommar hade ingen sådan utflykt blivit av. Barnen är stora och har inget som helst intresse  av att åka till stranden med mamma för att gräva och bygga sandslott. Alltså, gjorde jag äntligen slag i saken denna heta söndagseftermiddag och skulle bege mig alldeles själv till stranden. En god bok packades med i väskan ( Fyren mellan haven har jag bestämt mig för att fortsätta med i serien Sommarläsning…), en stor flaska vatten och solskyddskrämen förstås!

Då visade det sig att Lillasyster var intresserad av att komma med! Vad glad en mamma blev och Lillasyster bytte snabbt om till simdräkt och packade en väska hon med. Sandleksaker som spadar och hinkar, ville hon inte ha med, påstod att dessa var endast för småbarn, så vi skippade  dessa. En stor flaska vatten för henne  med och sedan bar det iväg.

Och visst var det ljuvligt att äntligen få sticka tårna i sanden! Det enda problemet var att sanden var nästan för het och vi fick småspringa från filten som vi bredde ut med våra handdukar ovanpå, till sjön för att inte bränna fötterna. Fast, så var det ju nog en bra bit över trettio grader också,  med den påföljden att vi tilbringade  en hel del tid i sjön.

Lite läsning hann vi också med emellan plaskandet i vågorna och Lillasyster hittade också några barn att bygga sandslott med… trots att denna sysselsättning endast är för yngre barn…! 😉

Min handduk med strandväskan, boken och solskyddskrämen.

Ingen havsutsikt att ta till här hos oss, men sjöar duger de också, har jag fått lära mig.

 

Helgens avstickare

Tre timmar tog lördagsförmiddagens bilresa till norra delen av grannstaten Wisconsin. Inte ngn resa som vi hade planerat länge precis eftersom vi bestämde oss på torsdagseftermiddagen att göra denna avstickare på lördagen. Sova borta en natt och sedan köra hem igen på söndagsförmiddagen. Missade dagens gudstjänstbesök, men det må  vara hänt.

Det blev en intensiv, men trelivg liten avstickare. Ni som troget följer min blogg, vet att för ngn vecka sedan var jag oerhört sugen på att bjuda på en sommarvilla hemma i Jakobstad, men Maken och jag bestämde oss för att inte göra detta. Vi tyckte helt enkelt att priset var för högt för den lilla användning som vi skulle få av den. Vi är i regel hemma i Finland varannan sommar, två veckor i gången och det verkade lite väl lyx att faktiskt ha en sommarstuga så långt borta.

Stugan har faktiskt sålts och jag tror att de nya ägarna kommer att vara mer än nöjda och få mycket mera användning av den än vad vi skulle ha fått.

Dock gav detta med sommarstuga på närmare håll mersmak och vi började söka. Eftersom Tvillingstäderna har en befolkning på ca.3 miljoner, finns det helt enkelt inga sommarstugor på nära håll. Inte så mycekt vatten heller, trots att staten är alldeles översållad i sjöar. För att hittta sommarstugor behöver man söka sig norrut i staten, där det också är en aning svalare än här i metropolen.

Sagt och gjort. Seaste vår köpte min chef och henens man en sommarstuga, så det var väldigt enkelt att kontakta henen för att få bra, färsk och pålitlig information. Maken och hennes Make kontaktade varndra en kväll och förde ett långt samtal och Maken fick goda råd av ngn som just har gått igenom hela processen.

Sökandet med ljus och lykta efter den perfekta sommarstugan hade nu börjat på allvar och sökandet tog oss från norra delen av denna stat, till den norra delen av grannstaten, nämligen Wisconsins. Där verkade det finnas mera möjligheter och flera sommarstugor till salu i den prisklass som vi hade tänkt oss, men hujedamej! Alla vill äga en liten plätt land vid en sjö och priserna sätts därefter.

Maken fick, genom en arbetskamrat som också äger en sommarstuga i samma område kontakt med en husmäklare.  Han skickade oss en lista på stugor i den prisklass som vi var nöjda med och det bar iväg, med Lillasyster och Sonen i baksätet tidigt på lördagsmorgonen.

Efter tre timmar i bilen var vi då framme och sökandet på allvar kunde börja. Husmäklaren visade sig vara väldigt ung, rätt oerfaren, men i alla fall trevlig.

Bilden ovan visar en av sommarstugorna som vi såg på, men som vi faktiskt strök av listan. Stugan i sig själv var väldigt mysig, men var belägen nästan mitt i skogen med myggen  och hade knappt ngn utsikt ner till sjön. För att sedan komma till sjön tog man en miljon trappor ( verkade det som) ner och kom sedan till bryggan, som de flesta andra gick rakt ut i vattnet.

Denna bild tog jag nerifrån sjön och om ni tittar riktgt noga syns Lillasyster där uppe som en liten prick. Alltså, föll den sommarstugan av listan med en gång.

Denna sommarstuga  ovan visade sig inte riktigt vra en äkta  sommarstuga. Det äldre paret som bor där nu, bor där året om. Den är fantastiskt fin inuti, men ngn sommarstuga är den inte och det visade sig vara ett s.k twin home, med grannar på andra sidan väggen. En till som  kruxades av listan.

Bilden ovan föreställer en av de tre resterande favoriterna. Det är en stockstuga, byggd på 1990 talet, liten inuti, men otroligt mysig! Stor tomt, vilka de andra inte hade och inga grannar tätt inpå. Dock ingen strand att prata om, endast bryggan rakt ut i sjön, men sjön är grund och det är bara att vada ut. Utrymme för en bastu finns på tomten också, men denna stuga behöver ett helt nytt kök och lite målararbete etc.

Vi såg på totalt fem hem/sommarstugor och två tomter och sedan stod Maken och husmäklaren och pratade en stund i ösregnet innan vi trötta efter dagens program åkte iväg till motellet. Där hade vi lycktas reservera det sista rummet som fanns för natten.

Motellet var verkligen inget lyxhotell och i snyggare hotell hade vi alla bott, men en natt gick väl an. Åtminstone hittade vi en helt underbar pizzeria med utsökta pizzor innan vi körde tillbaka till detta motell igen och tillbringade kvällen/natten i högst obekväma sängar med knöliga kuddar. Som sagt, en natt gick väl an…

Åtminstone var utsikten från vårt rum väldigt fin, ävenom det regnade och  himlen var mulen och grå.

Hemkomna igen denna söndag har vi mycket att tänka på. Fina sommarstugor finns det att köpa, alla med olika för-och nackdelar, som inte går att kombinera. Sökandet med ljus och lykta och diskussionerna  fortsätter…