Det börjar likna flytt

Dottern ägnade hela denna torsdag åt att städa, plocka upp, organisera och kasta bort saker i sitt rum. Anledningen är hennes förestående flytt. Om endast tre veckor bär det av till högskolan och hon är redo! Hon ser fram emot att få rå om sig själv och komma ut på egen hand och även om modershjärtat värker en smula, kommer detta att bli mycket bra. Hon är 18, redo och självständig. Hon har ett bra självförtroende, vet vad hon vill och vet var hon står. Hon har träffast sin nya rumskompis och de kommer alldeles ypperligt överens.

Högskolan ligger vackert belägen  vid en sjö i grannstatens Wisconsins huvudstad, Madison och Dottern har troligtvis bestämt sig för vad hon skall studera. Detta kan ju ändra ännu, men hon har ju tid att ändra sig. Studierna är beräknade att ta fyra år, och det är mor och far som står för de skyhöga skolavgifterna, så helt självständig är hon nog inte ännu…

Madison ligger 5 h sydost om Tvillingstäderna, så hem komemr hon inte så där hastigt och lustigt bara. Dock går det bussar mellan städerna, enkom för de studerande faktiskt, så jag gissar att hon kommer hem kring Tacksägelsehögtiden i slutet på november och sedan till jullovet förstås.

Vilket äventyr detta skal bli och hur enormt annorlunda kommer det inte att bli här hemma med endast två barn istället för tre… Både på gott och ont.

Ni lär höra mera om detta de kommande veckorna och måndaerna kära läsare…

 

4 thoughts on “Det börjar likna flytt

  1. Känner igen ditt tankesätt. Min 18-åring flyttar inte ännu, men man märker när de blivit så pass självständiga att man vet att de skulle klara sig. Livet går snabbt. Hoppas de första veckorna går bra, antar det är de veckorna som blir ”jobbigast” för mor och far.

    Gilla

    • Ja och inte bara för mor och far blir det jobbigt den första tiden, syskonen kommer nog att sakna henne också. Speciellt Lilla syster.
      Fast visst är det roligt ändå att se att den där självständigheten och det där självförtroendet har uppnåtts! En ny fas i livet- igen!

      Gilla

  2. Spännande tider! Tur att hon känner att rumskompisen är bra. Det är blandade känslor där här med ungarnas utflyttande … visst kan det vara ledsamt och tungt för oss mammor och pappor men jag skulle se det som mer ledsamt om de inte flyttade … Om självförtroendet inte räckte till liksom och de inte vågade ta tag i sitt liv. Då hade jag känt mig som en misslyckad förälder. Nu kan jag vara stolt istället och det är fantastiskt roligt att få hem en vuxen unge på några dagars besök. Relationen utvecklas och djupnar till något annat!

    Gilla

    • Jo du har verkligen rätt på den punkten! Tänk om barnen inte skulle vilja flyga sin kos eller våga…?! Och det är ju inte bra det heller! Vi hade en granne en gång som bodde hos sina föräldrar. Hon var i 50 års åldern och hade aldrig flyttat hemifrån…Jag tyckte både synd om henne och förstod mig inte på henne på samma gång. Trevlig dam, men märklig situation…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.