… vaknade vi till vyn ovan imorse. Solen är just på väg upp över horisonten vid vår lilla sjö vid halv sju tiden. Både Maken och jag var uppe i ottan till följd av den nya tiden. Att få se detta var värt den tidiga uppstigningen,

Några minuter senare tog jag denna bild. Lika vacker.

Jag kunde ju naturligtvis inte hejda mig, utan kände att jag absolut behövde tända ett frukostljus även vid sommarstugan denna vackra och tysta morgon. Det är inte många veckor som vi får se gryningen ännu. Mörkret kryper tätt inpå även här på våra mera södra breddgrader och om ngn vecka kommer det att vara alldeles mörkt igen då vi stiger upp ur den varm sänghalmen. Lika bra att ta foton och njuta nu då när vi kan.

Hösten hade helt klart kommit en gnutta längre där uppe i norra Wisconsin än här i Förorten. Vi kom hem vid lunchdags efter en snabb hemfärd utan pauser på 2 timmar och 42 minuter för att vara exakt. Under helgen hade tydligen hösten riktigt på allvar gjort sig påmind här också, för min svartbjörk stoltserar i guld för tillfället:

Man vet att en helg varit skön och avkopplande när det är lika trevligt att åka till sommarstugan som det är att komma tillbaka hem till Förorten igen. I skrivande stund är det mörkt ute, kväll och Maken har just åkt iväg till sitt nattskifte……