… kan det ändå ordna sig till slut. För ganska exakt en månad sedan hade Sonen för bråttom från ett deltidsjobb till ett annat. Ringde mig och berättade att han i misstag sett till sidan bråkdelen av en sekund och körde i bilen framför honom vid trafikljuset. Alltså knappt ngn hastighet alls, men som bekant behövs det ibland inte så mycket för att det skall gå på tok.

Det tog hela tre veckor innan vi fick en tid till verkstaden. För en vecka sedan körde Maken och Sonen iväg dit och det visade sig efter några dagar att skadorna var större än man väntat och att reparationen skulle överstiga värdet på bilen.

Det är ju bara en bil… Sonen var helt oskadd. Åtminstone fysiskt. Fast visst svider det ändå….. Eftersom Audin annars var i mycket bra skick visade det sig att vi skulle få en nätt summa för den. Så pass nätt att vi kunde ta de slantarna och köpa en begagnad bil.

Eftersom vi är så väldigt bilburna i detta land, lät inte Maken gräset gro under fötterna, utan började genast se sig omkring efter ngt begagnat i bra skick. Det visade sig att pandemin påverkat saker och ting även här. Det finns begagnande bilar att köpas, men det finns få som är i bra skick och de går åt som smör i solen. Det finns också nya bilar, men inte många och ngt splitter nytt var vi inte intresserade av heller.

I eftermiddags efter skolan åkte Sonen och Maken till en bilaffär nära flygfältet där en bil fanns som de båda var mycket intresserade av. En mycket ny modell (2020) som hade varit leasad och inte hade en hel massa km på mätaren. ( Enligt statistiken kör vi i medeltal 12 000-19 000 km/år i detta land. Har ingen aning om hur detta jämförs med sträckorna som körs i Europa.).

Maken och Sonen tog sig en rejäl titt. Provkörde och bestämde sig eftersom slantarna från den stackars Audi bilen skulle täcka kostnaderna nästan helt för denna nya bil.

.. och nu står dessa nya däck parkerade i garaget denna kväll. Maken är nöjd. Sonen är nöjd och pusslandet om vem som kör vart och när blir med ens enklare igen.