… i håret! Jag har haft långt hår en längre tid nu. Hade inte blivit klippt sedan före Dotterns bröllop och hade fått tid till min frissa denna torsdag. Hon är omtyckt och det är inte alldeles lätt att få tid med henne plus att jag hade annullerat den beställda tid jag hade med henne för en vecka sedan eftersom vi skulle bege oss till stugan.

Idag var det så dags. Jag förvarnade Maken om att det troligtvis skulle blir ngn slags ny frisyr, men visste inte ännu vad min ide skulle resultera i. Inte kort-kort, men kortare…

Min proffsiga frissa hade goda råd och vi kom överens om att testa en halvkort variant. Mitt hår växer i alla fall som (o)gräs. Skulle jag inte gilla det halvkorta var det bara att låta manen växa ut igen.

Det tog sin lilla tid att klippa av 15 cm! Dessutom behöver mitt tjocka hår tunnas ut rejält om det skall hållas snyggt i en kortare frisyr. Det blir alldeles för yvigt annars.

Jag lät min frissa ha nästan fria händer. Hon har ett gott öga och närmar sig pensionen. Dvs hon har jobbat hela sitt vuxna liv med hår och kan sin sak. Jag litar fullt och fast på hennes omdöme och skicklighet med saxen.

Hon torkade borstade och stylade hur fint som helst. Denna nya frisyr kommer knappast att se ut som den gör idag efter att jag själv sköter om den. Däremot gillar jag längden.

Bjuder på några selfie bilder…

I bilen efter frissa besöket.

Under Lillasysters harplektion satt jag ute på gården hos hennes lärare och stickade i det härliga vädret.