Disgustingly healthy!

Utbrast Maken för en liten stund sedan när han gått igenom resultaten för mina labbrover som togs tidigare idag och nu fanns att beskåda på klinikens nätsida.

Det var dags för rutinkontroll imorse. Slarvat hade jag gjort och faktiskt inte varit till läkaren på hela fem år, fören pandemin. Jag är inte den enda som slarvat, visade det sig när jag bokade tid för hela två månader sedan! Eftersom det tog så pass länge att få tid hos läkaren som jag gått till de senaste 20 åren eller så.

Och så fick Lillasyster Covid förra helgen… Kunde jag behålla tiden vid kliniken eller behövde jag avboka och beställa ny? Enligt rådande rekommendationer fick jag behålla tiden eftersom hela familjen är vaccinerad. Alltså bara att tuta och köra då med munskyddet åter för näsa och mun.

Klockan elva hade jag tid och redan vid 10.45 blev jag inkallad. Vikt och längd togs och sedan ombad sjuksköterskan mig att stiga in i det lilla rummet där jag skulle undersökas. Eftersom jag inte hade haft ngn rutinkontroll på så pass länge, var det lika bra att för allting undanstökat.

Det blev undersökning av allt från mental hälsa, till vaccination och en stelkrampsspruta sattes i armen. Hjärta och lungor lyssnades till, brösten undersöktes och ett kliande födelsemärke på ryggen fick sig en titt. Domen av detta blev att klia på, inte ngt födelsemärke att oroa sig över. Blodtrycket togs, hjärtat lyssnades till, ögonen tittades i, likaså öronen och halsen undersöktes på utsidan.

Sist och slutligen blev det då att traska ner till labbet en våning udner. Där togs fyra provrör blod och jag blir alltid en aning nervös då blodprov skall tas. Nej, inte för själva nålsticket egentligen, utan för att det mera för att man inte hittar ngt blogg i mig!

Tack och lov hade vi en varm och skön dag med runt 30 grader. Detta i sin tur gjorde att jag var varm och den skickliga, unga kvinnan hittade en fin åder i vänstra armen där hon kunde sticka nålen. Ett stick är det sällan jag kommer undan med, så det kändes oerhört lättande att inte behöva stickas i baksidan på handen flera gånger, som ofta är fallet. Speciellt när hela fyra provrör blod behövdes idag.

Nu på kvällen kom då alla resultaten och då Maken tolkade dessa åt mig kändes det mycket bra! Ingen diabetes så långt ögat kan nå ( vanligt hos kvinnor i medelåldern i USA pga övervikt.), mycket bra blodtryck ( 127/77), njurfunktionen är normal, inga infektioner ( och ingen Covid!), sköldkörteln är normal, hemoglobinet under kontroll och vikten är bra. Fortfarande kunde jag gå ner en aning, men numera ligger mitt BMI på 27, vilket är mycket bättre än var det låg förra november innan min viktnedgång.

Alla dessa resultat har jag bara Peloton cykeln att tacka för! Förutom daglig antihistamin just nu till följd av sensommar allergier, går jag inte på några mediciner. Det har jag nog all träning att tacka för!

Bara att fortsätta. Ikväll avverkade jag 50 minuter på träningscykeln och igår, måndag belv det 45 minuter. Den totala mängd cyklat hittills i augusti ligger på 257 km. Faktiskt lite färre kilometrar än normalt, men det har ju blivit en del resande också.

Ikväll under träningen blev det dessutom ett personligt rekord! Inte illa!

Summa summarum så är det nog bara att inse att människokroppen är inte gjord för at sitta stilla, utan det är precis som flera av Peloton instruktörerna bedyrar: Movement is medicine!