Hösten tränger sig på….

Det är varmt och fuktigt. Det är vackert med solsken och glitter i sjön. Fortfarande springer jag omkring i shorts och bara fötter och krattar strand.

Ändå är det ngt som är annorlunda under detta besök vid sommarstugan.

Hösten. Den är inte här ännu, men 230 km norrut från vårt hem i Tvillingstäderna är det försiktigt påtaglig.

Skuggorna är definitivt längre. Solen är varm, men ändå inte lika stekhet som i juli. Det mörknar snabbare, men inte bara mörkret utan skymningen kommer smygande snabbare än förra besöket. Som faktiskt ägde rum för bara två veckor sedan.

Årets gång. Livets gång. Jo jag vet. Känns ändå lite vemodigt. Vår andra sommar här i norra Wisconsin kommer till ända.

Visserligen tar ju inte stuglivet slut. Det fortsätter året runt- faktiskt. Det är bara säsongen som ändrar.

Denna Covid sommar gick, mot all förmodan mycket fortare än jag hade trott att den skulle gå. Undrar var vi står nästa sommar med detta virus? Finns det ett vaccin och har livet återgått till det normala? Finns det fortfarande folk som tror att allt endast är ett påhitt?

Har detta landet en ny president i det Vita Huset i DC eller sitter vi fortfarande och skakar på våra huvuden och funderar hur stofilen som sitter där nu lyckades med konststycket att bli omvald?

Den som lever får se, heter det ju…..