Ja, vad säger man…?

Publicerad av

Ja, kära läsare, vad säger man? När ens arbetskamrat sedan åtta år tillbaka har fått reda på att henens man drabbats av lymfom och har fem månader kvar här i livet om han väljer att inte gå igenom mediciner och behandlingar. Vad säger man?

Inte så  mycket visar det säg. Istället blev det många och långa kramar i kontoret och tårar för oss alla.

De träffades unga och de har varit gifta nästan 40 år. Två vuxna döttrar med familjer och tre barnbarn och nu har familjen drabbats  av cancerspöket. Ett snabbt spridande sådant och mannen är inte riktigt intresserad av att gå på behandlingar, se en massa läkare, bli stucken, ligga i sjukhussängen, tappa hår och ögonbryn etc.

Hur stöttar man som arbetskamrat och ser till att livet på arbetsfronten åtminstone ter sig så normalt som möjligt.

Ja, hos oss har vi alla helt klart lovat arbetskamraten att vi tar hennes skiften så långt det går så att hon kan vara med på behandlingar etc. För behandlingar blir det har hon sagt till sin man. Han har liksom ingen rätt att bara lägga sig ner och vänta på döden. Kämpa skall han enligt sin hustru, nu gäller det bara att se om hon och döttrarna lyckas övertala honom att läkare faktiskt är människor de också och att han inte är den första eller den  sista som kämpar med och mot denna hemska sjukdom….

4 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.