Orubblig koncentration

Eftersom morgonens lektion i harpa hölls , för ovanlighetens skull, hos läraren själv, istället för vid musikinstitutet inne i Minneapolis, var det extra spännande. Det är nämligen så, att om man, som denna fantastiska  instruktör är, professionell harpspelare, har man hela tre stycken harpor i sitt hem. Alltså, behövde vi inte ta med Lillasysters egen harpa, utan hon fick spela på  den mindre konsertharpan som ägs av hennes instruktör. Harplektionen blev ändrad, pga av att instruktören blev tillfrågad att spela under en begravning på torsdagen och på det sättet hamnade vi hemma hos henne imorse, istället för Downtown imorgon.

Det är inte lite material som Lillasyster och henens instruktör  hinner gå igenom  på en timme. Om ni följer min blogg, vet ni att Lillasyster började ta lektioner för två år sedan och älskar detta instrument. Hon gav sina första, lilla konsert i juli och nu har hon fortsatt med den andra Suzuki boken. För er som inte är insatta i musikens underbara värld , kan jag berätta att om man lär sig spela ett instrument enligt den japanska Suzuki metoden, lär man sig spela på gehör. Inga noter på papper används till en början, men eftersom Lillasyster redan läser musik, pga att hon har tagit ( normala) lektioner i piano, använder sig hennes instruktör i harpa, av den utskrivna musiken ibland när ngt behöver förklararas.

Imorse fick Lillasyster bl.a lära sig rullande ackord på harpan och hon var så nöjd, för hon har, redan sedan hon först satte sig vid en harpa och hörde dessa rullande ackord, velat lära sig hur dessa spelas. Idag fick hon börja på.

De var inte så svåra att ta sig till som hon först hade trott. Tekniken fastnade snabbt, nu är det bara att, som med allting annat, öva, öva och öva lite mer!

Som förälder är det väldigt roligt att sitta med under lektionerna och lyssna på och ta del av hur Lillasyster går framåt och hur roligt hon tycker det är att lära sig traktera detta instrument. Inte många barn och ungdomar som lär sig spela harpa precis. Lillaysster och henens instruktör kommer otroligt bra överens och Lillasyster, som normalt inte tycker om att sitta särskilt stilla, sitter som ett tänt ljus och lyssnar när hon får ngt förklarat för sig.

Det skal bli intressant att följa Lillasyster och se om detta intresse håller i sig och om hon faktiskt vill ta det till högskolestudier om åtta år. Bara att vänta och se….