Den utsatta tiden för mötet var hemma hos oss kl.13.30. Precis vid den tiden parkerade kvinnan framför vårt hem och hundarna satte igång med skällandet. Precis som  brukligt är när det kommer främmande människor. Damen tittade sig ängsligt över axeln när hon bar saker från bilen till vår trappa, så jag gick genast ut till henne, presenterade mig och frågade om hon var rädd för hundar. Förklarade  att våra är högljudda, men inte farliga och då såg hon inte det minsta ängslig ut. Skakade hand och berättade att hon var den vi väntade på och att hon nog själv också är hundägare till en liten skällande byracka! Maken skötte om hundcirkusen, medan jag visade henne in.

Tjugo minuter senare var mötet över och vi hade i rasande takt bestämt oss för vilka slags stenar vi vill ha ute när vårt trädgårdsprojekt  börjar. Vilka stenar som utegolvet under verandan skall byggas av, vilken slags belysning vi skall ha och vilken färgskala allting skall gå i. Kvinnan pratade i rasande fart, hade snabba, små rörelser med händerna, var väldigt trevlig, men hade också en rätt bestämd åsikt. Hade vi haft en avvikande åsikt skulle hon säkert ha haft en hel del motargument, men vi tyckte båda om henens beiga/gråa färgskala som hon valt för oss. Dock märktes det ju att hon visste vad hon pratade om och höll på med och efter det snabba mötet, tog vi i hand, hon bar alla sina stenexemplar tillbaka till bilen och körde iväg.

Allt är klappat och klart. Nu väntar vi bara på att regnet skall upphöra och att marken skall torka upp. Ser för tillfället inte så ljust ut…

Planschen som företaget gjort för oss att lättare få en bild av vad som finns att välja mellan… Det är inte lätt att gå från en plansch till verkligheten kan  jag påstå…