I år igen har vi då firat den amerikanska tacksägelsedagen, som alltid infaller den sista torsdagen i november. Jag har skrivit om  den tidigare år och har också  berättat om  hur jag har helt adopterat denna högtid. Tycker att den är fin, tycker att tanken bakom den är fantastisk, för trots att världen brinner på många håll, har  jag, i min lilla bubbla så mycket att vara tacksamma för:

– Min familj, både när och fjärran

– barnen

– Mitt äktenskap

-Vårt hem

-Våra grannar

-Våra vänner

-Mitt deltidsarbete, som kan var tungt ofta, men ändå så givande. Jag har turen att få jobba med helt fantastiska damer. Vi är bara 5 stycken, men vi trivs bra ihop och har roligt  tillsammans. Kommer bra överens och arbetar bra ihop under den stundtals hektiska arbetsdagen.

– Makens jobb. Han trivs trots långa arbetsveckor. Trevliga arbetskarmater bidrar förstås till trivseln. Han böt sjukhus för tre år sedan, tog ett rejält avdrag på lönen, men det var det verkligen värt.

… och det finns förstås mera på listan….

Vi firade hos Makens föräldrar ikväll och det blev riktigt trevligt. Svärmor hade använt alla sina kokkonster och trollat fram en helt fantastisk middag på kalkon, potatismos, grönsaker, sallad osv. Det blev helt fantastiskt gott.

Sedan satt vi länge och pratade och umgicks och det var minst lika trevligt som middagen.