KarantänResa

De första veckorna under denna ‘stay at home order’ fick vi inte resa utanför Minnesotas gränser. Förtvivlad undrade jag om vi skulle komma oss iväg till sommarstugan i vår/sommar…?

Bara några veckor efter detta beslut, ändrades det och vi får nu åka till vårt eget ställe. Hålla oss borta så mycket som möjligt från lokalbefolkningen och om vi träffar dem, hålla distans och bära munskydd.

Vi anlände sent på torsdagskvällen för en skön helg här uppe i norra Wisconsin. Hittills har vi träffat en själ. Den Goda Grannen som bor här året om och snällt nog håller ett öga på våra ’domäner’.

Allt detta med viruset måste verka en aning surrealistiskt här uppe. Grannen bjöd in Maken på en kopp kaffe och berättade genast att han är frisk. Då Maken artigt tackade nej och berättade att han dagligen intuberar Covid patienter på jobbet gjorde Grannen stora ögon.

Hittills finns det endast tre bekräftade fall här. Ingen på sjukhusen, som är små och kommunala. Vi vill inte att ’storstadssmittan’ kommer hit mera än nödvändigt. Problemet är ju förstås att smittan kan bäras och spridas utan att den som gör det ens vet om det.

Jag tillbringade en stor del av dagen med att räfsa. Dock inte många löv, utan mest tallbarr faktiskt! Snyggare blev det…. Tills vi kommer nästa gång och det finns lika många tallbarr på marken igen.

Blomlådorna fick jag också urrensade, så nu är de klara för sommarens blomster- då det inte längre fryser på nätterna här uppe.

Idag bjöds vi på mycket vackert väder, men det var mycket kallt. Luften var inte så kall med +7 grader men den pinande vinden som kom in över sjön, var riktigt kylig.

För en stund sedan, 20.30 tiden, gick solen ner över sjön. Känslan att vara här är helt enkelt…. njutningsfullt!